She is!
Ibland tror jag att vi hör ihop, litegrann iallafall, ibland hatar hon mig, men idag kändes det som att vi var en varelse, inte en Anna och en Hlin, utan en, nån blandning mellan häst och människa, eller jag vet inte vad.
Samtidigt som jag kände den sällsamma samhörigheten insåg jag att jag MÅSTE till Island nästa sommar, jag måste ge det en chans, lära mig saker, utvecklas. Jag vehöver utvecklas, som människa, tro på mig själv, tro att jag kan klara av att lyfta telefonluren, jag klarar det, jag klarar det!
men inte idag.
"Jorden runt i åttio dagar i en luftballong"..
(.. eller vad den nu hette! )
Kom hem nyss, blev lämnad av Emil. Jag såg en snigel på uppfarten så jag tänkte att jag lika gärna kunde sätta mig här ett tag, sömnen lär ju vänta på sig i vilket fall som helst...
Idag var en trevlig dag, jag fick vakna med Isak, övningsköra, baka och äta kakor med kidsen hos Slagathor, och dagen avslutades med en sällskapsspelkväll hos Kalix. Jag vann alla partier Uno, och My var förbannad för att hon förlorade hela tiden och för att vi vägrade spela efter hennes bonde-regler. När Uno väl var sönderspelat kände vi oss lite modiga och gick på Trivial Pursuit, TP! Jag var bäst, trots att jag kom sist, för jag kunde alla de andras frågor, trots att jag inte kunde mina egna, som var mycket svårare! Faktiskt!
- Han kom på det svenska temperatursystemet:
(Martin ropar ivrigt)
- Enhetscirkeln! (åh, om bara den pilsnerpimplande Ullis hade sett oss nu!)
- I vilket 24-timmarslopp år 1951 dog 85 personer?
(Kalix tänker efter länge och väl)
- Tjernobyl!
-Vem tog år 1969 över makten i Frankrike?
(Kalix gör ett lamt försök att erövra en orange plupp)
- Jean Pierre Barda.
Senare när vi åkte hem genom skogen i Emils coola bil blev det stor dramatik i bilen när Martin erkände sin skräck inför demoner.
"Asså, jag hade känt mig så hjälplös om jag bott i det huset ensam, med alla spöken. Man kan ju inte rymma någonstans, man rymmer bara ut till andra spöken och demoner. Nu får jag tårar i ögonen! Jag är allvarlig. Här i skogen, man ser ju inte vad som gömmer sig bland träden. Svarta demoner. Nu gråter jag."
Jag är så trött, och imorgon när jag vaknar kommer de här (nu) väldigt väldigt roliga citaten inte alls vara lika fnissframkallande. Dåligt. (jag är bra!)
Kom hem nyss, blev lämnad av Emil. Jag såg en snigel på uppfarten så jag tänkte att jag lika gärna kunde sätta mig här ett tag, sömnen lär ju vänta på sig i vilket fall som helst...
Idag var en trevlig dag, jag fick vakna med Isak, övningsköra, baka och äta kakor med kidsen hos Slagathor, och dagen avslutades med en sällskapsspelkväll hos Kalix. Jag vann alla partier Uno, och My var förbannad för att hon förlorade hela tiden och för att vi vägrade spela efter hennes bonde-regler. När Uno väl var sönderspelat kände vi oss lite modiga och gick på Trivial Pursuit, TP! Jag var bäst, trots att jag kom sist, för jag kunde alla de andras frågor, trots att jag inte kunde mina egna, som var mycket svårare! Faktiskt!
- Han kom på det svenska temperatursystemet:
(Martin ropar ivrigt)
- Enhetscirkeln! (åh, om bara den pilsnerpimplande Ullis hade sett oss nu!)
- I vilket 24-timmarslopp år 1951 dog 85 personer?
(Kalix tänker efter länge och väl)
- Tjernobyl!
-Vem tog år 1969 över makten i Frankrike?
(Kalix gör ett lamt försök att erövra en orange plupp)
- Jean Pierre Barda.
Senare när vi åkte hem genom skogen i Emils coola bil blev det stor dramatik i bilen när Martin erkände sin skräck inför demoner.
"Asså, jag hade känt mig så hjälplös om jag bott i det huset ensam, med alla spöken. Man kan ju inte rymma någonstans, man rymmer bara ut till andra spöken och demoner. Nu får jag tårar i ögonen! Jag är allvarlig. Här i skogen, man ser ju inte vad som gömmer sig bland träden. Svarta demoner. Nu gråter jag."
Jag är så trött, och imorgon när jag vaknar kommer de här (nu) väldigt väldigt roliga citaten inte alls vara lika fnissframkallande. Dåligt. (jag är bra!)
Häst är bäst
Idag känner jag mig precis så missanpassad och fel som jag alltid gör när jag åker ifrån Foje Hof. Jag önskar att jag fick vara där lite oftare, och jag vill nog till Island nästa sommar.
Retoriska frågor (besvara inte)
Idag spenderades inte mest tid i skolan, men den måttligt långa tid som jag ändå satt av där fick mig att tänka tillbaka, på tvåan, och hur roligt vi faktistk hade. Då, när vi satt kvar i skolan till fem varje dag och rektorn alltid kom och frågade "Har ni inget liv, eller?" och man svarde lite generat att jo, jo visst, men det är väl bra att vi vill vara kvar här i skolan, hehe.. :/
Var tog allt det där vägen? Då kunde en pbl-lektion vara rolig, trots att vi bara låg i sofforna och slappade, så hade vi roligt, tiden gick så mycket fortare då än nu. Nu pyser alla pliktskyldigt hem till hundar, pojkvänner, hästar och träningar efter skolan, vi hinner aldrig träffas och prata. Tycker vi inte om varann längre? Jo, det gör vi väl, men det är inte lika roligt längre, hela konceptet med skola och gang (vågar man fråga om det är pojk- och flickvänner som kommit lite emellan?) Vi borde ta oss tid att vara vänner, men var i från då?
Man måste nästan vara idiot för att inte inse att något har hänt, och visst har vi glidit ifrån varandra, eller är det tiden som gled ifrån oss, allihop?
Var tog allt det där vägen? Då kunde en pbl-lektion vara rolig, trots att vi bara låg i sofforna och slappade, så hade vi roligt, tiden gick så mycket fortare då än nu. Nu pyser alla pliktskyldigt hem till hundar, pojkvänner, hästar och träningar efter skolan, vi hinner aldrig träffas och prata. Tycker vi inte om varann längre? Jo, det gör vi väl, men det är inte lika roligt längre, hela konceptet med skola och gang (vågar man fråga om det är pojk- och flickvänner som kommit lite emellan?) Vi borde ta oss tid att vara vänner, men var i från då?
Man måste nästan vara idiot för att inte inse att något har hänt, och visst har vi glidit ifrån varandra, eller är det tiden som gled ifrån oss, allihop?
it seems farther than ever before..
Efter att labbrapport skrivits, fysikprov klarats av och rummet storstädats känns allt hemskt tomt igen. Vad har jag att fylla mina kvällar med? Sömn? Ja, kanske, men inte än! Jag måste göra något mer!
Ni vet sånna drömmar man har när man slumrar, som är två sekunder långa och hanlar om att man drar ut en kökslåda eller dammsuger eller skriver något på datorn eller går eller gör nåt annat vardagligt, alla mina sånna drömmar har jag börjat komma ihåg, och det är läskigt och enerverande. Och jävligt konstigt.
Det ska jag fundera på tills klockan närmar sig midnatt och det är tid för min välförtjänta skönhetssömn.
(Dessutom är det möjligt att tiden går långsammare för att jag saknar min Isak som jag inte träffat på år och dar. hej o hå..)
Ni vet sånna drömmar man har när man slumrar, som är två sekunder långa och hanlar om att man drar ut en kökslåda eller dammsuger eller skriver något på datorn eller går eller gör nåt annat vardagligt, alla mina sånna drömmar har jag börjat komma ihåg, och det är läskigt och enerverande. Och jävligt konstigt.
Det ska jag fundera på tills klockan närmar sig midnatt och det är tid för min välförtjänta skönhetssömn.
(Dessutom är det möjligt att tiden går långsammare för att jag saknar min Isak som jag inte träffat på år och dar. hej o hå..)
en ynklig rad av fotspår (en okänd kontinent)
Jag tror att jag kan klara av en massa saker. Ganska mycket vad som helst, helt av mig själv. Helt själv.
Det känns så, som att jag blivit stark igen. Det känns bra, jag vet inte, men kanske som självförtroende. Lite grann iallafall. Och jag är fan normal (och Jävligt kentifierad).
Kanske är jag arg, arg är bra. Hemskt allmänt, inte på någon, möjligtvis på alla. Jävla människor. Men själv är jag glad, för det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal.
Hemskt glad.
Det känns så, som att jag blivit stark igen. Det känns bra, jag vet inte, men kanske som självförtroende. Lite grann iallafall. Och jag är fan normal (och Jävligt kentifierad).
Kanske är jag arg, arg är bra. Hemskt allmänt, inte på någon, möjligtvis på alla. Jävla människor. Men själv är jag glad, för det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal.
Hemskt glad.
(allt kommer till den som vågar vara rädd..)
Ikväll funderar jag och Jocke Berg tillsammans i skenet från gatlyktor på saker som är för stora och viktiga för att nedtecknas här.
Jag mår så jävla deprimerande ljuvligt här i mitt halvmörker, en liten stund till, snälla?
Olycka och lycka har lite samma symptom, det tror jag i alla fall..
Jag mår så jävla deprimerande ljuvligt här i mitt halvmörker, en liten stund till, snälla?
Olycka och lycka har lite samma symptom, det tror jag i alla fall..
Citizens of tomorrow!
Idag har jag funderat mycket på om orden "Värnhem" och "hemvärn" har något med varandra att göra.. Någon intelligent bloggläsare som är sugen på att ge svar?
Att blod är tjockare än vatten
..är en teori jag aldrig riktigt stött, men heller inte funderat speciellt mycket över.
Idag ringde min fars lillebror, och jag råkade vara snabbast på luren. Jag har inte träffat honom på flera år, men det har inte varit något som stört mig. Man lever olika liv, på olika orter, och tiden går så fasligt fort. I vilket fall som helst, vi utväxlade artigheter, snackade lite om den hårda vägen mot körkort, konstaterade att vi båda mådde ganska bra, delade en kort (men ack så pinsam) tystnad, och sedan bad han att få prata med min far. När jag återgått till teoriboken och datorskärmen insåg jag hur glad jag var över att hört ifrån honom.
En ganska random man någonstans runt de trettio, som jag nästan aldrig träffar, men han råkar vara min fars halvbror, inte trodde jag att jag brydde mig. Min släkt är liten, och vi ses nästan aldrig, några har personligheter jag inte är mest förtjust i, värderingar jag inte delar, men jag tycker hemskt mycket om dem. Insåg jag, idag. Men faktumet att blod är tjockare än vatten kommer jag inte gå med på förrän jag förstår varför. För, varför, o varför! Vi delar en gnutta DNA (arv och miljö), men det jag känner för min släkt kan väl inte ha att göra med den lilla gnuttan?
Kanske samhörighet. Vetskapen om att släkten finns kvar, att det är lättare att vara ensam tillsammans än ensam. Fast, är vi?
Idag ringde min fars lillebror, och jag råkade vara snabbast på luren. Jag har inte träffat honom på flera år, men det har inte varit något som stört mig. Man lever olika liv, på olika orter, och tiden går så fasligt fort. I vilket fall som helst, vi utväxlade artigheter, snackade lite om den hårda vägen mot körkort, konstaterade att vi båda mådde ganska bra, delade en kort (men ack så pinsam) tystnad, och sedan bad han att få prata med min far. När jag återgått till teoriboken och datorskärmen insåg jag hur glad jag var över att hört ifrån honom.
En ganska random man någonstans runt de trettio, som jag nästan aldrig träffar, men han råkar vara min fars halvbror, inte trodde jag att jag brydde mig. Min släkt är liten, och vi ses nästan aldrig, några har personligheter jag inte är mest förtjust i, värderingar jag inte delar, men jag tycker hemskt mycket om dem. Insåg jag, idag. Men faktumet att blod är tjockare än vatten kommer jag inte gå med på förrän jag förstår varför. För, varför, o varför! Vi delar en gnutta DNA (arv och miljö), men det jag känner för min släkt kan väl inte ha att göra med den lilla gnuttan?
Kanske samhörighet. Vetskapen om att släkten finns kvar, att det är lättare att vara ensam tillsammans än ensam. Fast, är vi?
böööööööööööh
Jag har ingen inspiration, och jag tänker skylla det på mina bultande bihålor och det faktum att jag hundra gånger idag fått stoppa mig själv från att säga "Åh" Det är som i Scrubs när..." och andra liknande.
Ingen
inspiration
vill sova. kan inte.
inte riktigt än.
bejkon!
1st Step
Okej, jag erkänner, min besatthet kanske hade gått lite för långt, utan att jag märkte det. Därför väljer jag nu att sluta, ja, jag ska Sluta. Det kommer bil kämpigt, ensamt och abstinensfyllt, men jag kommer klara det. För när ens beroende börjar inkräkta på privatlivet, då har det gått alldeles för långt. När jag seriöst funderade på att stanna ensam hemma och leva någon annans liv istället för att vara med mina vänner en lördag kväll, då insåg jag att någonting var hemskt hemskt fel.
Jag vet att jag trodde att jag hade allt under kontroll, men tydligen inte. Ibland ville jag inte ens, jag var bara tvungen, för att det skulle vara så. Mitt beroende, min besatthet, min last, min börda. Scrubs, som jag älskar, har börjat äta upp mig inifrån. I morse tvingade jag Isak att se Scrubs med mig när vi åt frukost, istället för att läsa tidningen tillsammans som vi annars alltid gör.
Jag har blivit ett monster, men nu är det slut. Slut, 15 Gb rakt ner i papperskorgen, nu. Jag kan klara det, jag kan. Jag måste.
Snälla, reta mig inte, stötta mig, så klarar jag det lättare.
(P.s.
Jag är bra.
D.s.)
"down town push downs"
"Hi ya all, my name is Bob Kelso and I like whores.
Now, why don't I introduce myself like that?
Because there is a time and place for the truth!"
Now, why don't I introduce myself like that?
Because there is a time and place for the truth!"
(Tell me, what does it mean to exist?)
Min Gula Djävul är inte en tiondel så bra eller personlig som mitt Blå Vidunder var.
Vidunder, Jag hoppas du har det bra, och inte är arg på mig för att jag inte hunnit leta så mycket efter dig som jag velat. Men om jag inte letar kan jag fortfarnde ha hoppet kvar, hoppet om att jag kommer hitta dig när jag väl ger mig ut på jakt.
Jag saknar dig, du var den bästa och starkaste och trognaste nånsin!
The memories in my head
are just as real as the time we spent
You'll always be close to me, my friend
This is not the end!
(jag är bra!)
Vidunder, Jag hoppas du har det bra, och inte är arg på mig för att jag inte hunnit leta så mycket efter dig som jag velat. Men om jag inte letar kan jag fortfarnde ha hoppet kvar, hoppet om att jag kommer hitta dig när jag väl ger mig ut på jakt.
Jag saknar dig, du var den bästa och starkaste och trognaste nånsin!
The memories in my head
are just as real as the time we spent
You'll always be close to me, my friend
This is not the end!
(jag är bra!)
Att gå i takt får en att känna sig mäktig
Jag är glad idag.
Idag har jag fått två kompimanger av främlingar, typ. Det kändes hemskt bra och lite roligt. Gubben på Pointen sa att jag var söt när jag log mot honom, och på bussen hem från Dalby knackade en kille på bussfönstret längst bak där jag satt och läste biologi, och när jag tittade ut gav han mig en slängkyss. (Även om min spontana motreaktion var übertöntig, jag vinkade skitlöjligt, så kändes det lite fint med såhär bekräftelse utan att jag först hade bett om det.)
Dessutom har ingen sagt att mitt hår är fult, vilket känns bra, och Isaks matkort är upphittat. En bra dag med mycket mer uppåt än neråt.
Har dessutom ridit, och även om det inte gick bra alls, så finns det inget som fyller en så med dopamin och (äkta) lugn som hästar.
(Och så fick jag vakna upp med Isak, och inte mycket kan klå det.)
Idag har jag fått två kompimanger av främlingar, typ. Det kändes hemskt bra och lite roligt. Gubben på Pointen sa att jag var söt när jag log mot honom, och på bussen hem från Dalby knackade en kille på bussfönstret längst bak där jag satt och läste biologi, och när jag tittade ut gav han mig en slängkyss. (Även om min spontana motreaktion var übertöntig, jag vinkade skitlöjligt, så kändes det lite fint med såhär bekräftelse utan att jag först hade bett om det.)
Dessutom har ingen sagt att mitt hår är fult, vilket känns bra, och Isaks matkort är upphittat. En bra dag med mycket mer uppåt än neråt.
Har dessutom ridit, och även om det inte gick bra alls, så finns det inget som fyller en så med dopamin och (äkta) lugn som hästar.
(Och så fick jag vakna upp med Isak, och inte mycket kan klå det.)
Det går över, det går över, det går aldrig över!
det hade varit skönt att ge efter, men jag får inte. Så då gör jag inte det heller.
Jag begraver mig i kent, högt högt, i mina fina hörlurar. Att jag hade glömt hur underbart det här är, Känslan!
Fula frisyrer, borttappade matkort och äckliga föräldrar kan kvitta, för jag har bara kent i huvudet nu.
(Du är min hjälte för du är precis så svag som jag)
(Jag är bra!)
Jag begraver mig i kent, högt högt, i mina fina hörlurar. Att jag hade glömt hur underbart det här är, Känslan!
Fula frisyrer, borttappade matkort och äckliga föräldrar kan kvitta, för jag har bara kent i huvudet nu.
(Du är min hjälte för du är precis så svag som jag)
(Jag är bra!)
Mån dag
Okej, nu blir jag lite tjurig (trots mitt löfte om idel positiva tankar). Här sitter jag på helt nytt och fräscht vimmelskvaller, och så är inte en jävel online på msn. Känner mig lite lost, var är alla mina vänner? Och inte är det nåt på TV heller. Alla bloggar är lästa, snart är blogg även skriven, har inget plugg (nite tillräckligt viktigt för att bry sig om iallafall), alltså återstår det bara att läsa Harry Potter. Ja, så får det bli.
Och jo, om ni undrar så har jag ansträngt mig hela dagen och sett positivt på livet och inte dragit ner mig själv. Jag har till och med klarat av att hålla modet uppe trots att mitt hår numera är en ny hjälm! Jej! Men jag är bra ändå ja..
Dagens låt (utan någon som helst tvekan): Saturate - Chemical Brothers
Och jo, om ni undrar så har jag ansträngt mig hela dagen och sett positivt på livet och inte dragit ner mig själv. Jag har till och med klarat av att hålla modet uppe trots att mitt hår numera är en ny hjälm! Jej! Men jag är bra ändå ja..
Dagens låt (utan någon som helst tvekan): Saturate - Chemical Brothers
