Minnet av en doft (tror jag)
som luktade precis som
farmor gjorde.
doftade.
kan man ha minnen av en doft?
kan man minnas nåt
annat än saker
man ser?
(jag hoppas det..)
En sticka som man kissar på och en p-bot senare...
De senaste dagarnas bloggfrekvens säger mig att jag bryr mitt huvud med mycekt just nu.
Jag bryr mitt huvud med tanken på ensamhet.
Jag bryr mitt huvud med att fundera över hur det kan vara så att någon som säger att man är det bästa som hänt honom och den han älskar mest av alla bara behöver en "katalysator" för att göra slut.
Jag bryr mitt huvud med att grubbla över hur jag nånsin ska kunna lita till 100 tusen miljarder procent på någon nånsin igen nu när jag fått lära mig att ord inte betyder nånting.
Jag bryr mitt huvud med otroligt mycket oro för min bästa vän och ett för närvarande irrationellt starkt brinnande hat mot honom som gör henne illa.
Jag bryr mitt huvud med att dividera om huruvida Hr. Kex ska få läsa mina patetiska ord eller inte. (Just nu lutar det åt inte, för vad ger det mig att han får läsa det jag skriver, det är ju inte som att jag tror att han kommer ta tillbaka mig för att han tycker synd om mig..(?))
Jag bryr mitt huvud med planering inför min eventuella framtid, eftersom jag kallt räknar emd att Hr. Kex kommer "vinna" och jag försöker förbereda mig på hur jag ska försöka hantera det samtidigt som en liten del av min hjärna -kalla den för självbevarelsedrift- säger till mig att det här är dumheter och att vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar eftersom vi passar bättre ihop än något annat par någonsin gjort.
Jag bryr mitt huvud med att jag tänker tankar likt dem i föregående mening allt för ofta. Förnekelsestadiet är visst inte över än, efter nästan tre månader, och mina självdestruktiva tankar om en lycklig framtid är inget anant än bakåtsträvande.
Jag bryr mitt huvud med att försöka formulera ett inlägg jag tänkt på länge, apropå "du har stulit mitt liv"-inlägget som nu kräver en uppdatering.
Jag bryr mitt huvud med att jag bryr mitt huvud för mycket, sluta tjata om jävla kex-möget och gå vidare horunge! Det är nog bäst att jag slutar nu. Hej!
(nä, jag var inte gravid och jag grät nästan av glädje.)
jag sitter fast i mitt huvud
Så jag försöker idag men det går inget bra.
Jag har gått vilse i det vidsträckt dimmiga träsk som är självömkan.
Extremt osexigt.
Synn ju!
(bra hårdag dock, alltid nåt, tjoho!)
Don't look back into the sun
I'm probably going down a bad bad road.
Jeap.
Vi får se. Snart är det sexveckorsutvärdering igen.
Hmh, apropå sex.. It appears att hela världen får ligga
utom jag.
Och Kexet då. En klen tröst. Men ändå.
Jobbar natt igen, fått sockerchock redan och
klockan är bara nästan elva. Dåligt. Har hela natten kvar
men ingen lust att äta. Hur fan ska jag hålla mig vaken.
Idag fick jag mitt första kusinbarn. Fantastiskt det där
med kids. Ett visset hjärta (normal hjärtrytm idag
tackar som frågar) känns ganska obetydligt jämfört med
att det nu finns en ny liten liten människa i vår släkt.
Våren är på väg. Det är jag rätt säker på. Sover numera
med öppet fönster nämligen. Väldigt lite öppet, men öppet
non the less.
Vår är bra, för att värma upp vårt hell hole till hus är
extremt oekonomiskt. Bara tjälen går ur jorden också
så att man kan börja påta lite i trädgården. Egentligen hade
ju rosorna behövt beskäras, men det var så kallt i februari
att jag sket i att göra det. Nu är det nog för sent va?
Är sugen som fasen på nya glasögon, redan faktiskt,
dessa är visserligen schnygga, men inte superspännande
nånstans. Fast ja, Ray Ban är ju alltid Ray Ban.
Jag hade gett ett kungarike för att passa i Wayfarers, så
jä-hä-hä-hääävla schnyggt. sch.. Undrar varför Stupefy
alltid säger "schnapps" när hon pratar om snapps. Börjar
tro att hon faktistk tror att det uttalas så. Vågar inte rätta
henne, hon blir alltid så stött och ledsen när man gör det. Även
om min svenska är rätt superior jämfört med hennes.
Nu är det Scrubs på TV, najs och hemtamt. Vad som inte är
så najs däremot är min förbannade tandvä(?)rk! (E eller Ä, jag
kommer aldrig bli säker på skillnaden där) Visdomständer som
jävlas såklart. Tycker att det känns roligt att trycka på där det
gör ont, liksom trycka ner det svullna irriterade tandköttet mot
tanden under den som jävlas. Smärtan är otroligt trevlig, inte
som nån annan smärta jag nånsin känt. Gör det
mig sjuk i huvet att jag känner så? Tänkte på det och har
alltid känt så. När jag var liten kunde jag sitta i timmar och vicka
alldeles för våldsamt på tänder som var alldeles för olösa för att sedan
dra ut dem. Jag minns mycket tydligt hur kul det känns när det knakar
i senorna och tandroten låssnar. Mumma liksom!
Idag har jag en bra hårdag, det är najs. Särskilt som kexet dök
upp alldeles oannonserat. Han är bra han. En bra vän.
Bråkade med ryssen igår, det var mycket givande. Han är inte en
så bra vän. Kallar alla andra för egocentriska, fast att det nog
enetligen är mest han som är otroligt självupptagen. Äh, vem
är jag att döma andra egentligen. Det är dålig stil.
Eller så är det bara jag som har för höga krav på mina vänner.
Nä, det är inte sant. Man får lov att kräva att ens vänner ska vara
grymma och fantastiska. Det har ju aldrig varit ett problem eftersom
alla jag kallar mina vänner är just det. Så varför skulle jag kompomissa?
Näe, det får va.
Känna mer, tänka mindre, så var det. Känna mer innebär att säga upp
vänskapen med ryssen. Bara så helt enkelt därför att det är för rörigt
och han gör det rörigare, helt enkelt för att jag inte mår bra av att
vara vän med honom. Alls. Han är som dåligt knark. Men så kunde jag
självklart inte säga till stackarn. Men jag fick ju mig en rejäl avhyvling
också, jag är tydligen en dålig mäniska jag. Ja, visst, tyck det då.
Men jag testar en ny grej här. Jag går på känsla. Bara. Gör det som känns
rätt och värt. Därför är jag vän med Kex, därför inte med ryss, därför
gör jag bara bara sånt som jag känner för.
Sen stör jag mig mycket mycket på de där jäkla små små plast tom&jerry-
gubbarna som finns i kexpaketen. Vad ska man med dem till? Jag har massor,
eftersom jag älskar tom&jerrykex, men platsgubbarna! Vafan ska jag göra
med dem!? Jag kan ju inte bara slänga dem!
Oh, mycket mög i mitt huvud idag. Har dessutom funderat på att
ta bort lösenordet på bloggeluringen, inte för att det skulle
förändra nåt, ingen vet väl om att jag har den, men ändå.
Eller så känns det bra att veta att ingen kan se vad jag skriver. Ingen press.
Inte behöva tänka på hur det jag skriver uppfattas av andra. Inte för att det nånsin
var särskilt mycket folk som läste min blogg, inte ens under dess "storhetstid".
Hiho!
Vi får se. Inget händer so far. Imorgon ska jag göra min familj lite glada och
städa badrummet. Det kommer bli fint och bra och det behövs verkligen verkligen.
Allt som allt: Livet är okej.
Just ja, jag måste måste komma ihåg att prata med Adrian också. Jävla tjockskalle
han är! GAH! Jag blir galen galen. Fattar inte hur han kan vara sådär trög och
ignorant (sådär kan jag inte skriva utan lösenord, jajamensan!). OMG liksom!
Gash.
Städa rummet kanske också är nåt man borde göra. Hmh.
Det är också så vidrigt
att jag skäms på riktigt. Byta lakan också. Well well..
Later dude!
Som jag önskar att jag kunde hata dig
Som jag önskar att jag kunde hata dig
inte vara snäll
inte ligga kvar på marken när du sparkar mig
inte tänka att det nog är vad jag förtjänar
och lika bra
Som jag önskar att jag kunde skrika
och vara iallafall lite arg
inte bry mig om ifall det gör dig ledsen
precis som du skiter i hur det får mig att må
när du säger att jag äcklar dig.
Som jag önskar att jag kunde glömma dig
liksom radera ut
minnet av din kropp som finns
inpräntat på min näthinna
du är avskannad ner till minsta födelsemärke
från baktiden till mig
Kisade och läste nära och kom ihåg vad jag skrivit.
Det var något i stil med:
"Kommer du ihåg hur vidrigt livet var för sex veckor sedan? Hur mår du nu?"
Minns att jag skrev de små orden som för att trösta mig själv på nyårsnatten,
som en påminnelse om att allt skulle lösa sig,
att datumet under vilket jag bestämde mig för att skriva dem var oändligt långt in i framtiden.
Planen var att tills dess skulle allt ha löst sig och kexet och jag skulle vara som ler och långhalm igen, alla skulle vara lyckliga och snön borta.
Hur blev det då, om jag ska utvärdera och rannsaka på riktigt?
Hur mår jag egentligen? Bättre, sämre, samma som för sex veckor sedan?
Bättre. Jag mår bättre. Nästan hela tiden mår jag bättre, förutom när jag är ledsen och mår samma.
Men det är sällan. Jag mår inte bra, men bättre än för sex veckor sedan.
Det ger hopp coh förtröstan. Tack och lov, pris vare gud!
(Återkommer om sex veckor med ny rapport)
Meningen med livet
att hata det där jävla armstödet
som förstör allt i
biomörkret
att längta efter närheten
utan att veta om man vill eller vågar
får?
Meningen med livet
att vara nästan ensam vaken i
snöstormat o-mörker
klockan tre på natten
överdoser av te och melankoli
ensamma tillsammans med
datorskärmen som skydd
Meningen med livet
att hålla händer i hemlighet
i baksätet på en taxi
på väg hem från en fest
att dela nånting större än
tankar i
sammanflätade fingrar
Nattfunderingar
Skuldkänslorna knäcker mig, de är så många och starka,
jag är liten och svag.
Frågor jag grubblar på inatt:
Vad håller jag på med, vem tror jag att jag är?
Vad betyder Sköta Det Snyggt?
Hur går man vidare när man inte får något avslut?
Hur hanterar man ångesten och hålet i magen?
En vecka + fyra dagar
Skållar mitt inre med hett hett te, men det är omöjligt att bli varm. Utanpå och inuti.
Jag måste skriva för att förbli sinnesfrisk
Jag är stark, och jag kan klara mig igenom vad som helst.
Jag ska komma ihåg det. Att jag är stark, jag släpper inte efter för några jävlar och demoner.
Stark. Starkare. Starkast. (Hoppas jag)
sant.
För vem skulle välja mig, om jorden skulle gå under och man endast fick välja en människa att ta med sig härifrån?
Ingen.
Jag är inte den viktigaste personen i någons liv. Jag är kanske topp 5 hos några.
Den jag hade valt hade inte valt mig, aj.
Sigur Rós - Njosnavelin (som så många gånger förr.)
Cc
Exempelvis Circus eller cykel, skulle uttalas på exakt samma sätt om de stavades sirkus och sykel. Fast för att hålla sig till de grammatiska reglerna som de borde vara, borde man ju ha dubbelkonsonant och skriva sykkel. Och jag undrar varför vi i hela fridens namn inte gör som norrmännen, och skriver ut dubbel-k när det är exakt det vi menar, utan istället stavar allt med ck, som nyckel, vad är poängen med att inte bara skriva nykkel?
Detta har jag tänkt på idag, och det gjorde mig sur. Man skulle kunna hävda att Q och Z är mer onödiga, men de är åtminståne jäkligt coola (koola). C är den fulaste bokstaven av alla, och kanske borde man bojkotta den?
Och "och" borde stavas "okk". Eller "åkk". "Och".. "Och", vad är det för jävla stavning!? Inte undra på att folk har svårt att stava när det är så jäkla omständigt åkk oförutsägbart.
We are so not rockstars!
-Vad kommer ni att lyssna på i sommar?
(...)
-Vet inte, vad som helst utom schlager. -OMG JAG ÄR SÄMST JU!)
I traveled through light (I am not afraid)
Det är nog inte ledsen, det där som jag är, snarare tom, tom som i förbannat jävla stressad. Jag antar att jag stressar upp mig själv, här i min ensamhet. Och så ger jag upp..
Och det stressar mig, och gör mig ledsen och arg att trots att jag inte vill något hellre än att bil smal, så fortsätter jag att äta varje jävla vaken timme av mitt liv. Det irriterar mig, och gör mig ångestig. Hej och hå alltså...
Men! Nog om det, nog om det, palla vara jag liksom! Jag hade andra planer på vad som skulle nedtecknas idag, i denna blogg, saker som bryr min hjärna så hårt att jag varit tvungen att sätta upp "blogga" på dagens stressdämpande att-göra-lista. Nu till ämnet:
Saker jag stör mig på:
Jag har på senare tid, ja, sen i fredags, kommit på tre saker som stör mig enormt mycket. (Utan inbördes ordning följer de här)
- Hippa moderna mammalediga kvinnor/tjejer som alla drar runt på jävla stridsvagnar som de lägger sina små barn i. Vad var det för fel på de gamla barnvagnarna? Så vitt jag vet sov jag förbaskat bra i min barnvagn när jag var liten, och den hade varken traktordäck eller fem hyllplan, var inte gjord av bävernylon, och framför allt var den inte stor som en mindre elefant.
Och vet ni vad det värsta är?
Det värsta är när dessa kvinnor som tror sig vara lite förmer än vi andra med sina jävla vagnar tror att de kan springa omkring inne på HM och ta upp ALL, verkligen ALL plats. De gör det dessutom gärna i grupp, med sina pansarvagnar och skrikande odjur går de och förväntar sig att jag ska flytta mig, låta dem kryssa sig fram i gångar som inte är designade för dem, och blockera alla ingångar med sina monstermaskiner.
- Skyltdockor, de kvinnligare varianterna. Det stör mig att någon bestämde sig för att ge dem (jag hatar detta ordet) bröstvårtor. Varför? Vad i hela fridens namn ska det vara bra för? Det är inte den lilla varianten heller. De bara finns där, står rakt ut genom skyltdockornas icke BH-försedda gestalter. Skitvidrigt.
- Ensamstående kvinnor i övre medelåldern med hund. Jävla pack alltså! Nu drar jag alla över en kam, men jag vet att det är dessa ensamma kvinnor som övergöder sina hundar av medlidande, förmänskligar och skriker åt oss vanliga cyklister som (naiva som vi är) trodde att cykelbanan var till för cyklar, inte för blinda, döva hundar. Förlåt så mycket, men koppla din hund för bövelen!
Så, nu har jag gnällt. Det kändes bra, trots att min användning av svordomar kanske blev en smula överdirven.
Den blomstertid nu kommer
Hej blogg! Det är nuförtiden endast vid sällsynta tillfällen som det här, då ingen viktig är inne på msn, och jag lyckats företa mig alt jag planerat under dagen trots att klockan inte ens är midnatt än, som jag hinner med dig. Förvisso beror den avtagande tätheten på inlägg också på att jag bestämt mig för att endast skriva då jag har något att skriva, men det låtsas vi inte om så mycket tycker jag...
(klementinskalarpaus)
Jo, just ja. Idag tänkte jag (kortfattat och sådär) prata lite om mig själv, ve och fasa. (haha) En snabb introduktion till de inte mest smickrande sidorna av mig, eller nåt liknande. Vi får se, när jag skrivit klart kanske jag lyckats vända allt till något jättepositivt! Jej!
Jag spelade valthorn idag, hade lektion med min lärare och några andra kids. Eftersom vi inte setts på hela lovet tyckte min lärare att det lämpade sig att dela ut kramar och artighetsfraser.
Det tyckte inte jag.
Han kramades lite tafatt, önskade mig en god fortsättning på det nya året och frågade mig hur jag mådde. Jag vägrade att besvara kramen, sa "bra" och gick för att packa upp mitt valthorn. Två minuter senare kom en av de andra eleverna, fick sin kram som hon återgäldade mycket passande, och började småprata lite fint med vår lärare om julen och livet, vädret och allt det där.
Och jag vet inte om det är som att jag inte vill, eller som att jag inte Kan, småprata, kallprata. Jag hatar det. Det får mig att bil så väldigt arg.
-Tja
-Men hallå!!
-Läget, det var längesen!
-Jofan. det är fint, självdå?
-Det kanllar och går, höhö.. Men vi borde höras nån dag.
-Ja verkligen, roligt att råkad hörrödu!
(Paus för pinsam tystnad, och en eventuelt kastad blick mot klockan eller mobilen)
-Men, jag ska gå nu. Ha det bra!
-Ja, du med, verkligen kul att ses!
Typ så. Småprata aldrig med mig. Jag är sämst på det. Tystnad måste inte vara något dåligt.
Och så var det dethär med att jag dömer folk, alla jag träffar. Eller, kanske inte dömer, mer synar. Det jag först tar reda på, i den mån det går är:
- Huruvida armar bär spår av ett självdestruktivt liv
- Huruvida personens kroppsbehåring (armhår, benhår, ansiktshår) är klen eller riklig.
- Om personen har finnar
Nu är jag ju inte sjuk i huvudet, så denna min nyfikenhet är något jag försöker stilla väldigt subtilt, och oftast under en relativt lång tidsperiod. Av någon anledning är det väldigt viktigt för mig att veta detta, fast det låter stördare nu när jag skriver ner det än vad det egentligen är. Och min klementin var ganska sumpig och vidrig. Bläh!
Kanske reder jag ut det här lite snyggare en annan gång. Typ... Jag tröttnar så lätt.
Man ska inte klaga!
På spåret har visst dragit igång sin hundranittionde säsong. Det vet jag, för eftersom jag inte pallar dra antenn-sladd är SVT-kanalerna de enda jag får in på min tv med hjälp av min egen sugiga inomhus-antenn, och just nu är det På Spåret som visas. Spännande, de har visst tagit bort den fula lilla skabbiga vagnen som ena laget förut fick knösa in sig i. Synd, tycker jag.
Man får utgå ifrån att man lever minst sjuttio jordår. Det får man nog göra.
I do what I do, when I do what I do!
Josse skrev nåt om det här med att "skriva av sig", att verkligen skriva vad man känner i sin blogg, vilket ju skulle vara ungefär som att tala innan man tänker (eller som min farmor skulle sagt; torka sig i röven innan man skiter). Och vi vet ju alla (särskilt jag, jag erkänner) att det inte är ett helt lyckat koncept alla gånger, dock har jag på grund av just det blivit något av en expert på att rädda situationer i vilka jag håller på att förstöra allt genom min brist på hjärnverksamhet, alltså har jag lärt mig att sätta igång min hjärna förbannat fort och tänka samtidigt som jag talar. (Det låter dumt, men det är svårt och jag kan inte förklara det bättre). Man skulle kunna säga att jag har blivit min egen tankeläsare, (vilket låter ännu dummare, men jag menar:) som i att mina stämband uppfattar mina tankar innan min hjärna hinner förmedla dem med elektriska impulser eller hur det där nu går till. Jag vet ju inte mycket om sånt där.
(Parentes
Det verkar som att min mutade (som i det engelska ordet mute, alltså min tysta) TV som håller mig sällskap i bakgrunden visar någon form av intressant kulturell film, nu dog nån. Wupsi ("om någon vet, så är det hushållerskan...). (Huvudpersonen har en hemsk hemsk frisyr, en värre hjälm än de modeller som någonsin skådats på mitt huvud.)
Slut på parentes)
Hmh, I sure do like me some parenteser every now and then. Det värsta med att Scrubsa hela kvällen måste ju vara språket, som är engelska, vilket är ett mycket faschinabelt och av mig omtyckt språk. Så nu tänker jag basicly på engelska. Synd att det slutade snöa bara, jag som preppade inför en vaken natt med vit himmel.. Attans. Just nu är jag bara sjutk sugen på potatismos och sojakorvar (grillade). Mat är lustigt, och speciellt min något morbida (I dare say) inställning till just mat och allt annat som finns till för att tuggas på och sväljas, exempelvs godis och klementiner. Jag ska nog meditera (Äh, who am i kidding!?) över det ett litet slag, sedan läsa ett slag i min Svenska skönlitterära julklappsbok (nehej, ni får inte veta vad den heter, hihihi!) för att sedan som Isak skulle sagt; Nanna kudden.
