She is!

Ibland tror jag att vi hör ihop, litegrann iallafall, ibland hatar hon mig, men idag kändes det som att vi var en varelse, inte en Anna och en Hlin, utan en, nån blandning mellan häst och människa, eller jag vet inte vad.

Samtidigt som jag  kände den sällsamma samhörigheten insåg jag att jag MÅSTE till Island nästa sommar, jag måste ge det en chans, lära mig saker, utvecklas. Jag vehöver utvecklas, som människa, tro på mig själv, tro att jag kan klara av att lyfta telefonluren, jag klarar det, jag klarar det!
men inte idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0