1st Step
Okej, jag erkänner, min besatthet kanske hade gått lite för långt, utan att jag märkte det. Därför väljer jag nu att sluta, ja, jag ska Sluta. Det kommer bil kämpigt, ensamt och abstinensfyllt, men jag kommer klara det. För när ens beroende börjar inkräkta på privatlivet, då har det gått alldeles för långt. När jag seriöst funderade på att stanna ensam hemma och leva någon annans liv istället för att vara med mina vänner en lördag kväll, då insåg jag att någonting var hemskt hemskt fel.
Jag vet att jag trodde att jag hade allt under kontroll, men tydligen inte. Ibland ville jag inte ens, jag var bara tvungen, för att det skulle vara så. Mitt beroende, min besatthet, min last, min börda. Scrubs, som jag älskar, har börjat äta upp mig inifrån. I morse tvingade jag Isak att se Scrubs med mig när vi åt frukost, istället för att läsa tidningen tillsammans som vi annars alltid gör.
Jag har blivit ett monster, men nu är det slut. Slut, 15 Gb rakt ner i papperskorgen, nu. Jag kan klara det, jag kan. Jag måste.
Snälla, reta mig inte, stötta mig, så klarar jag det lättare.
(P.s.
Jag är bra.
D.s.)
Jag var fast men kom ut..Hey my name is Kuba-cool and I'm a Scrubaholic :(
Jag tror att jag hade hamnat i samma träsk fast med heroes istället om jag hade laddat ner det istället för att titta på det på tv. Som tur är har jag Limewire som inte är bra till nåt och en överfylld hårddisk. Det är det som gör att jag än så länge fungerar någorlunda bland folk.
Och du har min stöttning. Du kommer klara det, Anna!
Ta dig ur det innan du blir som mig med Buffy. När du börjar förstå att dina favorit figurer egentligen har sex med varandra varje gång de inte är på skärmen, har det gått alldeles för långt.
Jag är stolt över dig.
(Förresten, läste din kommentar på min blogg innan jag läste det här och misstolkade grovt. Jag tror att min snuskighet kan härstamma från Buffy.)
modigt, anna :) you go girl!
