a.sfalt

Idag spenderades inte mest tid i skolan, men den måttligt långa tid som jag ändå satt av där fick mig att tänka tillbaka, på tvåan, och hur roligt vi faktistk hade. Då, när vi satt kvar i skolan till fem varje dag och rektorn alltid kom och frågade "Har ni inget liv, eller?" och man svarde lite generat att jo, jo visst, men det är väl bra att vi vill vara kvar här i skolan, hehe.. :/

Var tog allt det där vägen? Då kunde en pbl-lektion vara rolig, trots att vi bara låg i sofforna och slappade, så hade vi roligt, tiden gick så mycket fortare då än nu. Nu pyser alla pliktskyldigt hem till hundar, pojkvänner, hästar och träningar efter skolan, vi hinner aldrig träffas och prata. Tycker vi inte om varann längre? Jo, det gör vi väl, men det är inte lika roligt längre, hela konceptet med skola och gang (vågar man fråga om det är pojk- och flickvänner som kommit lite emellan?) Vi borde ta oss tid att vara vänner, men var i från då?

Man måste nästan vara idiot för att inte inse att något har hänt, och visst har vi glidit ifrån varandra, eller är det tiden som gled ifrån oss, allihop?