Slemhosta
Fan nej, det känns inte alls bra, jag bara ljög. Jag känner mig äcklig och ful, jag har ju aldrig tonårsrevolterat. Snart är det för sent, är det för sent? Jag vill inte vara tråkig. Jag är tråkig, är jag tråkig? Jag vill vara naiv, fjorton och pandapoppigt aggresiv och ha alla taggarna utåt. Inte inte-bry mig
Att aldrig vända andra kinden till
Aldrig inse att det kanske var för min egen skull och säkerhet jag fick det där utegångsföbudet den där gången, att du kommer förstå när du blir äldre. Jag är äldre och har en låda full av flytta hemifrån-prylar.
Jag vill vara fjorton och vara ab med universums sämsta lokalsinne i en för stor stad, minns du när vi cyklade i tre timmar, och ändå inte hittade till Ribersborg?
Jag vill yra omkring och fnissa, och vara fjortis men inte veta om det och känna mig fri för att jag får vara ute till elva, vara nöjd och
Förväntansfull.
Det förut så uppenbart glamorösa i att bli äldre, vuxen, lite närmre inte-tonåring har försvunnit, charmen har försvunnit. Jag vill ha sommarnätter och fulla vänner som ringer varandra och skriker att "var är ni!? Vi är häär!"
Jag önskar att jag inte var så klarsynt och .. Vad heter det.. Inte var så förstående.
Att aldrig vända andra kinden till
Aldrig inse att det kanske var för min egen skull och säkerhet jag fick det där utegångsföbudet den där gången, att du kommer förstå när du blir äldre. Jag är äldre och har en låda full av flytta hemifrån-prylar.
Jag vill vara fjorton och vara ab med universums sämsta lokalsinne i en för stor stad, minns du när vi cyklade i tre timmar, och ändå inte hittade till Ribersborg?
Jag vill yra omkring och fnissa, och vara fjortis men inte veta om det och känna mig fri för att jag får vara ute till elva, vara nöjd och
Förväntansfull.
Det förut så uppenbart glamorösa i att bli äldre, vuxen, lite närmre inte-tonåring har försvunnit, charmen har försvunnit. Jag vill ha sommarnätter och fulla vänner som ringer varandra och skriker att "var är ni!? Vi är häär!"
Jag önskar att jag inte var så klarsynt och .. Vad heter det.. Inte var så förstående.
Intet Ont Anande eller Fyra Små Massgravar
Jag önskar att något intressantare dolde sig bakom den rubriken, något intressantare än en Intet Ont anande Anna som blev besviken många gånger om och fyra snigelgravar. (Resterande sniglar slängde jag, efter att de blivit prydligt halshuggna, i dammen.)
Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal!
Jag gråter jämt nuförtiden. Så fort nånting går fel så gråter jag. Känner mig inte lik mig, någonting måste ha hänt. Under min högstadietid, till exempel, grät jag en enda gång, och det var när mitt marsvin hade dött och jag var hemskt olyckligt förälskad i Ola Salo. Fast jag antar att där jag förut hade tagit till kniven, saxen, nyklarna, naglarna eller vad som helst, tar jag nu istället till lipen, vilket ju egentligen är en bra sak. Är det såhär ni vanliga gör det? Att gråta när man är ledsen, sjukt konstigt (för mig) men hemskt effektivt, har jag märkt. Så ja, jag antar att jag fortsätter såhär.
Hemskt nyttigt också, att rensa tårkanalerna ibland, eller hur?
Hemskt nyttigt också, att rensa tårkanalerna ibland, eller hur?
