Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal!
Jag gråter jämt nuförtiden. Så fort nånting går fel så gråter jag. Känner mig inte lik mig, någonting måste ha hänt. Under min högstadietid, till exempel, grät jag en enda gång, och det var när mitt marsvin hade dött och jag var hemskt olyckligt förälskad i Ola Salo. Fast jag antar att där jag förut hade tagit till kniven, saxen, nyklarna, naglarna eller vad som helst, tar jag nu istället till lipen, vilket ju egentligen är en bra sak. Är det såhär ni vanliga gör det? Att gråta när man är ledsen, sjukt konstigt (för mig) men hemskt effektivt, har jag märkt. Så ja, jag antar att jag fortsätter såhär.
Hemskt nyttigt också, att rensa tårkanalerna ibland, eller hur?
Hemskt nyttigt också, att rensa tårkanalerna ibland, eller hur?
Kommentarer
Trackback
