a.sfalt

Fan nej, det känns inte alls bra, jag bara ljög. Jag känner mig äcklig och ful, jag har ju aldrig tonårsrevolterat. Snart är det för sent, är det för sent?  Jag vill inte vara tråkig. Jag är tråkig, är jag tråkig? Jag vill vara naiv, fjorton och pandapoppigt aggresiv och ha alla taggarna utåt. Inte inte-bry mig

Att aldrig vända andra kinden till

Aldrig inse att det kanske var för min egen skull och säkerhet jag fick det där utegångsföbudet den där gången, att du kommer förstå när du blir äldre. Jag är äldre och har en låda full av flytta hemifrån-prylar.

Jag vill vara fjorton och vara ab med universums sämsta lokalsinne i en för stor stad, minns du när vi cyklade i tre timmar, och ändå inte hittade till Ribersborg?

Jag vill yra omkring och fnissa, och vara fjortis men inte veta om det och känna mig fri för att jag får vara ute till elva, vara nöjd och

Förväntansfull.

Det förut så uppenbart glamorösa i att bli äldre, vuxen, lite närmre inte-tonåring har försvunnit, charmen har försvunnit. Jag vill ha sommarnätter och fulla vänner som ringer varandra och skriker att "var är ni!? Vi är häär!"

Jag önskar att jag inte var så klarsynt och .. Vad heter det.. Inte var så förstående.