Intet Ont Anande eller Fyra Små Massgravar
Jag önskar att något intressantare dolde sig bakom den rubriken, något intressantare än en Intet Ont anande Anna som blev besviken många gånger om och fyra snigelgravar. (Resterande sniglar slängde jag, efter att de blivit prydligt halshuggna, i dammen.)
En nagel, en bil och Tompa.
Såhär: Jag ska sluta bry mig. Helt. Eller försöka iallafall. Inte bry mig om sånt jag inte är intresserad av. Bara göra sånt som gör mig och möjligtvis dem jag älskar glad. Om jag gillar en låt ska jag fucking stå för det även om den är så att säga "dålig för min image" (har jag nån?). Jag ska sjunga högt om jag vill, när jag vill, och inför vem jag vill. Jag ska sluta peta bort sorgkanter under mina naglar, jag ska sluta kallprata (aka småprata) bara för att det ska så vara.
Jag ska köpa mig en buskhund, en långörad igelkott och en Subaru till isak.
Så, Tom Jones är min nya idol.
Klart slut..
jag är ju jättelycklig! =D
Och jo, förresten! Jag har kommit till det stadiet nu att jag inte längre bryr mig om att folk tittar konstigt på mig när jag pratar med mig själv och mina kronärtskockor.
Det är ni som är dom konstiga, det är jag som är normal!
Hemskt nyttigt också, att rensa tårkanalerna ibland, eller hur?
Fenomenets vara eller icke vara, samt min ståndpunkt
Blogg är roligast i början, medan man fortfarande tror att det kommer kunna bli något, det är som när man får nya Hööks katalogen, man bläddrar och bläddrar, eller väger varje ord på silvervåg, uppdaterar och kollar om någon har läst, klurar på vilken design man ska låta bloggen ha den här gången, tänker lite på vilka klurigheter man ska publicera härnäst. För jo, tro mig, jag har haft några stycken nu. Efter hand tappar nyheten sitt behag, och man skriver mest bara för att det var så länge sen sist, och man vill ju bara inte tappa de där tre läsarna man trots allt lyckats behålla. Jag är en av dem som inte skriver något vettigt, inte något intressant om hur min dag har varit, inga tankeväckande reflektioner över samhället, sverige, världen av idag.
Håll till fucking godo eller dö.
Det är ju roligt att retardera!
Jag anar dock att mitt jobb förvrider mina sinnen, gör mig lite galen. Men man får nog lov att bli lite konstig av att prata med sig själv hela dagarna. Jag har börjat fantisera ihop grejer, får för mig saker, har blivit en smula paranoid, börjat få svårt att se skillnad på vreklighet och fantasi..
Jag misstänker även att detta är en aktivt bidragande faktor till att Mikas Relax, take it easy är vad som spelas i winamp för tillfället. Jag är ack så oförutsägbar.
Jag väntar med spänning på fortsättningen, vi får se hur pass mycket känslomässigt vrak jag är efter tre veckor till med det här jobbet.
Ni är faktiskt inte alls välkomna till min nya blogg
Idag mår jag nog inte så bra, självförtroende och såntdär.
De säger att
vi är en person, och jag ska nog sluta säga emot nu.
