En sticka som man kissar på och en p-bot senare...
Mitt välmående kan mätas i bloggfrekvensen. Bloggar jag mycket har jag mer skit i huvudet än de dagar jag inte skriver något alls. Vem fan bloggar när de är glada liksom, då har man ju bättre saker för sig, right?
De senaste dagarnas bloggfrekvens säger mig att jag bryr mitt huvud med mycekt just nu.
Jag bryr mitt huvud med tanken på ensamhet.
Jag bryr mitt huvud med att fundera över hur det kan vara så att någon som säger att man är det bästa som hänt honom och den han älskar mest av alla bara behöver en "katalysator" för att göra slut.
Jag bryr mitt huvud med att grubbla över hur jag nånsin ska kunna lita till 100 tusen miljarder procent på någon nånsin igen nu när jag fått lära mig att ord inte betyder nånting.
Jag bryr mitt huvud med otroligt mycket oro för min bästa vän och ett för närvarande irrationellt starkt brinnande hat mot honom som gör henne illa.
Jag bryr mitt huvud med att dividera om huruvida Hr. Kex ska få läsa mina patetiska ord eller inte. (Just nu lutar det åt inte, för vad ger det mig att han får läsa det jag skriver, det är ju inte som att jag tror att han kommer ta tillbaka mig för att han tycker synd om mig..(?))
Jag bryr mitt huvud med planering inför min eventuella framtid, eftersom jag kallt räknar emd att Hr. Kex kommer "vinna" och jag försöker förbereda mig på hur jag ska försöka hantera det samtidigt som en liten del av min hjärna -kalla den för självbevarelsedrift- säger till mig att det här är dumheter och att vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar eftersom vi passar bättre ihop än något annat par någonsin gjort.
Jag bryr mitt huvud med att jag tänker tankar likt dem i föregående mening allt för ofta. Förnekelsestadiet är visst inte över än, efter nästan tre månader, och mina självdestruktiva tankar om en lycklig framtid är inget anant än bakåtsträvande.
Jag bryr mitt huvud med att försöka formulera ett inlägg jag tänkt på länge, apropå "du har stulit mitt liv"-inlägget som nu kräver en uppdatering.
Jag bryr mitt huvud med att jag bryr mitt huvud för mycket, sluta tjata om jävla kex-möget och gå vidare horunge! Det är nog bäst att jag slutar nu. Hej!
(nä, jag var inte gravid och jag grät nästan av glädje.)
De senaste dagarnas bloggfrekvens säger mig att jag bryr mitt huvud med mycekt just nu.
Jag bryr mitt huvud med tanken på ensamhet.
Jag bryr mitt huvud med att fundera över hur det kan vara så att någon som säger att man är det bästa som hänt honom och den han älskar mest av alla bara behöver en "katalysator" för att göra slut.
Jag bryr mitt huvud med att grubbla över hur jag nånsin ska kunna lita till 100 tusen miljarder procent på någon nånsin igen nu när jag fått lära mig att ord inte betyder nånting.
Jag bryr mitt huvud med otroligt mycket oro för min bästa vän och ett för närvarande irrationellt starkt brinnande hat mot honom som gör henne illa.
Jag bryr mitt huvud med att dividera om huruvida Hr. Kex ska få läsa mina patetiska ord eller inte. (Just nu lutar det åt inte, för vad ger det mig att han får läsa det jag skriver, det är ju inte som att jag tror att han kommer ta tillbaka mig för att han tycker synd om mig..(?))
Jag bryr mitt huvud med planering inför min eventuella framtid, eftersom jag kallt räknar emd att Hr. Kex kommer "vinna" och jag försöker förbereda mig på hur jag ska försöka hantera det samtidigt som en liten del av min hjärna -kalla den för självbevarelsedrift- säger till mig att det här är dumheter och att vi kommer leva lyckliga i alla våra dagar eftersom vi passar bättre ihop än något annat par någonsin gjort.
Jag bryr mitt huvud med att jag tänker tankar likt dem i föregående mening allt för ofta. Förnekelsestadiet är visst inte över än, efter nästan tre månader, och mina självdestruktiva tankar om en lycklig framtid är inget anant än bakåtsträvande.
Jag bryr mitt huvud med att försöka formulera ett inlägg jag tänkt på länge, apropå "du har stulit mitt liv"-inlägget som nu kräver en uppdatering.
Jag bryr mitt huvud med att jag bryr mitt huvud för mycket, sluta tjata om jävla kex-möget och gå vidare horunge! Det är nog bäst att jag slutar nu. Hej!
(nä, jag var inte gravid och jag grät nästan av glädje.)
Kommentarer
Trackback
