a.sfalt

För snart fem år sen tog du dig in i mitt huvud för att stanna.

Vi började i samma klass och du var lite häftigare, lite mer social, lite mer vältalig än jag. Du såg mig inte, och jag tyckte inte att du var något att titta på. Hur som helst så råkade vi båda i slutet av ettan råka ut för riktiga fylleslag med konsekvensen omedelbart utegångsförbud. Så vi hamnade båda framför våra datorer i försommaren medan våra vänner var ute och lekte sommarlov. Och vi chattade. I timmar. Vi pratade om allt som finns. Hela kvällar och hela nätter. En kväll den sommaren kom du hem till mig. Det var försommar och du hade jättefula kläder och jag hade aldrig sett något så fint. Jag mötte dig vid bussen och vi gick hem till mig. Du hälsade artigt på mina föräldrar och jag tror att min mamma tyckte det var väldigt spännande att jag hade pojk-besök. Vi satt på mitt rum hela kvällen, du satt på min skrivbordsstol vid min dator och jag satt hopkurad på skrivbordet precis bredvid dig. Du visade mig Sagan Om De Bannlysta, och jag tyckte att det var fruktansvärt roligt, och det var det, men jag skrattade nog mest för att jag fick vara med dig. Och vi pratade, skrattade och gjorde väl mest ingenting, kollade när nästa buss hem till dig skulle gå, pratade mer och tiden gick alldeles för snabbt, så vi kollade när nästa buss skulle gå, tiden sprang, vi rostade mackor mitt i natten och kollade när sista bussen hem till dig skulle gå. Jag följde dig till busshållplatsen, och när du hoppade på bussen och försvann så förstod jag att jag var kär.

Vi sågs inte så mycket under sommaren. Jag jobbade, jag åkte till Hälsingland, jag försökte glömma dig och lyckades väl ganska bra för jag visste att jag ändå aldrig skulle få dig. Jag var inte en sån som folk blir kär i. Jag var alltid den som blev bästis med killarna jag gillade. Antog att det skulle bli likadant med dig. Vi sprang in i varandra på Södervärn en gång den sommaren. Du var sådär röd i huden som du alltid blir på sommaren och nästan helt blond. Du skulle gå på bio med en kompis och hans tjej och hans tjejs bästa kompis. Jag log och skämtade om att du hade fått en dejt, du verkade glad och sommar-bekymmersfri. Jag var inte förvånad alls. Det blev alltid sådär för mig och det finns ännu idag inget jag hatar mer än att tappa ansiktet, jag har aldrig varit en risktagare. I slutet av sommaren var det 16-årsdisko på Strandbaden. Vår kompis Josefin hade farföräldrar med en stuga i falsterbo, och vi skulle förfesta där, sen gå till Strandbaden och sen sova hos hennes föräldrar. Jag minns inget av diskot, jag minns bara att vi sov på ovanvåningen. Du och jag hamnade i samma soffa, skvafötters, och jag rörde dig nästan. När Josefin gick ner på undervåningen lade du dig i fåtöljen mitt emot istället, jag låtsades att jag sov och inte märkte nåt. Nästa morgon umgicks vi alla glatt som bara 16-åringar som slipper bakfylla kan. Och jag var glad, för du var där.

Höstterminen började. Jag förtryckte allt jag kände, jag gjorde klart för alla och allas blickar att jag tyckte att du var ful, att du var som en bror, att du bara var min vän. Men vad jag än gjorde kunde jag inte undgå att dras till dig som en magnet. Där du var, där såg jag också till att vara. Om du inte kom till skolan kände jag att jag lika gärna kunde ha stannat hemma. Jag kände så mycket för dig, men jag visste inte vad. Jag tillät inte mig själv att falla, jag visste ju att jag ändå inte hade något där att hämta.

Vi börjde festa. Ihop. I klassen. Du och jag såg alltid till att det hände något varje helg, att vi fick träffas, och att det var mycket alkohol inblandat. Fest eller filmkvällar, minst en gång varje helg. Vi blev väldigt nära vänner,  vi hade samma humor och vi hade båda egenskaper som fick de andra att lyssna på oss. Det blev jullov, vi hade börjat smsa en del. Jag hade gjort klart för dig att jag aldrig skulle vilja vara något annat än vän med dig med orden "Min mamma trodde att jag var kär i dig, hur sjukt är inte det? Som att det nånsin skulle hända, hahahha." Vi smsade hela julafton, våra dialoger flöt som alltid fram som någon form av vild fors, helt outtömligt full av nya samtalsämnen. Det blev nyår, jag visste att du skulle gå på någon stor fest, jag fixade en stor fest jag kunde gå på, och sova hos Josefin. Jag blev full, kissade i buskarna med fina fina My kanske hundra gånger, och jag hånglade med en ful, ganska mycket äldre kille, för jag hade så tråkigt. My och Josefin skvallrade om mina bravader när vi kom tillbaka till skolan igen, och jag skämdes för mycket för att lägga märke till din reaktion. Hade jag varit mindre självupptagen hade jag kanske sett i ditt ansikte att du inte var helt nöjd med nyårsskvallret du fick ta del av.

En av dina kompisar, David, hade någon form av fest på vintern. Du var där, och jag, och en massa andra ansikten. Tidigare på kvällen hade min pappa drivit min ångest väldigt långt, han hade varit elak, han förstod mig aldrig när jag var tonåring. Han hade rört runt i mitt huvud och sagt att jag kanske inte skulle få gå på den här festen som jag blivit lovad. Jag blev galen i huvet, jag var ju tvungen att träffa dig. Jag hade ingen aning om hur man hanterade känslor på annat sätt än att trycka bort dem, men det blev för mycket och medan jag stresscyklade hem till Josefin, vars mamma skulle skjutsa mig till Ljunghusen, skar jag ett långt, djupt, skevt hack i min ena arm med en slö sax. Det blödde otroligt mycket, jag insåg inte hur djupt jag skar och drog ner tröjan och cyklade vidare. När jag kom hem till Josefin kändes det klibbigt, jag bad att få låna toaletten och gick in och tvättade min arm och min hand. Hela handfatet blev rött, men jag lyckades i panik lägga om såret med lite toapapper. Jag har fortfarande ett stort fult ärr där, som du alltid har avskytt. Jag märkte att du märkte att jag inte var som vanligt, men jag sa att det var bara bra med mig. Efter en halv natts omåttligt dillsnapsintag låg du och jag och halvkramades på en soffa ihop, och jag var så lycklig. Och jag var så ledsen när jag var tvungen att åka hem. Någon vecka senare hade vår kompis Kalix fest, och vi sov ihop, under samma täcke, på hans höloft. Vi låg med huvudena ihop och viskade med varandra på natten, så nära att våra läppar hela tiden möttes i orden. Vi sov för första gången ihopslingrade på samma sätt som vi alltid gjort sen dess. Nästa morgon åkte vi buss hem tillsammans som om inget hade hänt.

På vintern i tvåan var du, jag och Stephanie en klockren konstellation. Vi gjorde allt ihop. Vi var med varandra nästan varje dag. Gick ut med hennes hund, åt rostade mackor och pluggade. Jag har aldrig skrattat så mycket som då. Livet utanför vår bubbla var jobbigt, men med er kändes allting rätt. Mys storebror skulle inte vara hemma en helg, och vi fick vara i hans lägenhet. Detta betydde fest. Vi drack sprit, jag blev full och sjöng stämmor till Tiger Lou-låtar. Jag stod på ett soffbord, du stod nedanför och vi kramades. Vi bara stod där och kramades, hela kvällen. Ibland kom någon och var med i vår kram, men mest stod vi bara där med varandra. När du skulle gå följde jag dig ut och vi kramades tätt och nära i hallen. På sportlovet var vi i någon lokal med tre människor vi knappt kände, du jag och Stephanie. Vi drack lite, hon satt i ditt knä och jag mådde otroligt dåligt. Så fort hon reste på sig slank jag fram och tog hennes plats. Sen satt jag i ditt knä. Det var en dålig fest, men jag brydde mig inte det minsta lilla om det. Framåt småtimmarna tog vi oss hem, det var mycket snö.

Vi skulle sova hos Stephanie. Hon lade ut två madrasser på golvet och jag ville sova i mitten. Du sa att du ville sova i mitten och jag sa helt resolut att ja, i så fall sover jag väl PÅ dig då. Och så lade jag mig på dig. Jag sov kanske sammanlagt tio minuter den natten. Jag kunde inte. Jag kände din värme mot min, dina andetag och ditt hjärta. Mest hörde jag min egen puls pumpa i mina öron. Högt. Nästan pinsamt högt, det kändes som att jag skulle väcka hela huset med mitt bultande hjärta. På morgonen gick Stephanie upp och vi låg ensamma kvar. Jag vet inte hur det gick till, men plötsligt kysstes vi. Det var otroligt konstigt, och underbart och knäppt. Jag valde att kommentera händelsen med orden "oj, det här var ju underligt" varpå du svarade "det brukar gå bättre när jag är full". Det var ingen bra kyss, inte ens lite, men det var vår första och den var fin.

Två nätter senare utspelade sig nästan samma scenario. Du och jag på Stephanies golv, men den här gången bara en madrass, och när hon somnat drog vi av varandra alla kläder utom trosor och kalsonger. Vi bara låg där och andades på varandras hud, och ville så mycket mer.

Vår klasskompis Danne hade födelsedagsfest, han fyllde arton, det var på en skola i Svedala. När vi skulle åka hem kom tjejerna och sa till mig att det inte fanns plats i taxin för mig, att jag fick ta bussen med killarna. Jag blev lite ledsen, men du var bredvid mig. Tanken var att vi alla skulle sova på Josses vind, som vanligt. Du och jag och alla andra tog bussen till Malmö, hoppade av på Södervärn och vi satte oss vid hållplatsen där sjuan och åttan gick. Vi bestämde att om åttan kom först skulle vi åka hem till mig. Sjuan kom först, men vi åkte hem till mig ändå. Jag sa att du fick försöka leva med att dela säng med mig, du sa att det var okej. Vi delade säng och du viskade let's get these teen hearts beating faster faster och frågade om du skulle ta fram en kondom, jag sa att det behövde du inte göra för min skull (jag vet verkligen inte vad jag menade med det) och kvällen slutade med att vi nakenhånglade i flera timmar och sen somnade.

Nu hade vi passerat någon form av gräns. Nu behövde vi inte de andra, inte sprit, bara varandra. Vi slutade festa, vi började dela säng. Vi sov en kväll hos dig, en kväll hos mig, varje helg. Vi gick aldrig upp, vi bara låg där och hånglade och tog på varandra, två oskulder som tafatt började lära sig hur man umgås mellan lakan. Vi blev mindre sociala, mina vänner försvann i periferin, det uppstod säkert slitningar och de blev säkert sura för att vi svek dem, men jag såg inte det, jag såg bara dig. Det blev påsklov. Du åkte till Italien med din mamma för att hälsa på din syster. Efter fyra dagar kom du hem och du bodde med mig i mitt hus i några dagar. Jag hade huset för mig själv eftersom mina föräldrar skulle vara i Hälsingland hela lovet. Jag var lycklig, jag plockade dina ögonbryn och vi var med bara varandra. En kväll bjöd vi hem våra vänner och hade middag och lite fest. Du var underbart snygg och jag var stolt över att du ville vara med mig. Jag spenderade påskafton hos dig och jag var livrädd för dina föräldrar. Mest för din mamma, hon kunde vara ganska skräckinjagande. Det kom en massa gäster och din mamma presenterade mig som din flickvän, vi ryckte båda till lite. Senare när vi låg i sängen frågade du om jag hade märkt det, jag sa att det hade jag, och jag sa "du är allt lite kär i mig va?", "duuuh!" svarade du, som om det skulle vara lika självklart för mig som det var för alla andra. Det var det såklart inte. Jag sa att jag kunde vara din flickvän om du ville det. Det ville du. Sen var vi ihop.