a.sfalt

Okej. Nu måste det hända något.
Jag ska skaffa en strategi, utöver det här med sexveckorsutvärdering.

Jag ska skärpa mig i verkligheten. Märker att pojkarna tycker att jag är jobbig.
Jag ska inte kontakta Kex. Alls. Han får prata med mig om han vill, och jag ska svara, punkt.
Jag ska skriva ner en bra sak som har hänt varje dag. Jag ska uppskatta de små sakerna.
Jag ska visa upp mina fina sidor, bete mig som om jag mår bra. Springa mer, längre. Snabbare. Bli starkare.
Bli smal.
Jag ska försöka bygga mig ett liv där det nu växer inget.
Jag ska göra listor, jag ska ta mig igenom varje dag. Jag ska lära mig att sova. Imorgonbitti ska jag stiga upp och göra en lista. Jag ska läsa jag ska lära mig saker jag ska bli en alldeles egen människa jag ska lära mig att klara mig själv varje man är en ö eller hur är det man säger jag ska lära mig att meka med bilar jag ska splea mer piano jag ska sluta vara blyg jag ska gå ut och dansa jag ska sluta tänka självdestruktivt även om jag älskar det jag älskar att vara deperimerande självömkande hur sjukt är inte det men jag ska skärpa mig jag ska bli vuxen jag ska bära mitt bagage med stolthet. Nån gång. Snart. Innan juni. Innan juni ska jag vara en riktig människa inte en vålnad ett skal utan riktiga känslor jag ska känna riktig glädje kanske inte lycka men glädje jag ska känna mig ganska nöjd ändå trots allt jag ska börja tro på att livet kanske har nån plan för mig också att allt kanske inte är över redan innan det börjat.