a.sfalt

Tanken på MITT kex med en henne gör att jag vill spy och aldrig mera se honom igen
samtidigt saknar jag honom så att det gör ont och hela min kropp strejkar mot att leva.

precis när jag vant mig vid tanken på att leva såhär
ensam och olycklig
så kommer han och rör upp allt igen
och om han inte menar allvar denna gången,
om han lämnar mig igen vet jag inte vad jag gör
för jag misstänker att jag blir trasigare än
någonsin innan då
kanske är det därför jag anstränger mig så hårt
för att inte låta känslorna irra upp
och det är ungefär lika lätt som att stå i en öken och
försöka hindra alla sandkornen från att virvla upp
samtidigt som en orkan drar förbi.

Kexet är min sandstorm och jag har verkligen inget
skydd mot honom alls.
Jag kan inte mer än hoppas att jag tar mig levande ur dethär.