a.sfalt

Igår köpte jag ostbågar.
En såndär avlång påse du vet,en liten en, med 130 g.
Kändes ok tills jag kom till kassan.
Då började det kännas som någon form av
singel-statement, som att den lilla fula påsen skrek ut
HON ÄR ENSAM MEN DET ÄR HENNES EGET FEL, HORJÄVELN.
Så kändes det. Jag skämdes, men köpte påsjäveln ändå,
fast att jag inte alls ville ha den längre.

Lät bli att köpa en plastkasse, jag skulle ju ändå köra hem, 
och ni vet miljlöaspekten och faktistk kostar de ju litegrann,
många bäckar små du vet?

Men bilen startade inte, så jag och min hånande ostbåge-påse
fick gå hem.

Fanskapet ligger fortfarande orörd på mitt rum. Där lär den stanna.

---

Sen drömde jag mycket underligt inatt..
Arbetskramrat  A som är väl underförstådd med drömtydning, stjärnor och planeter,
livet efter döden och ja, you get it, hävdar att mitt undermedvetna försöker säga till
mig att vara den mogna parten i vårt lilla (stora?) triangeldrama. Jag försöker ju, det vet du.
Men det är väldigt svårt. Oh ja.
Så tack, undermedvetna, för att även du hånar mig, du vet ju att jag försöker..

Dagens positiva: Snälla pappi ska ge min bil ett nytt batteri idag! :)