älskling vi ska alla en gång

en humla kryper på vårt köksgolv, frenetiskt flaxande med de underdimensionerade  vingarna som inte längre orkar lyfta humlan mer än någon centimeter ovanför golvet. Humlan ska dö. Och det finns inget jag kan göra. Sockervatten biter inte längre, humlan vill inte ha. Jag låter humlan surra runt på mitt köksgolv så länge den orkar,
jag ska inte störa.

varför blir jag så illa till mods av något så naturligt

Idag tänker jag på döden
om man vågade vara nyfiken
istället för skygglappat rädd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0