a.sfalt

Efter att kört bil, och insett att vägen till körkort för mig innbär ytterligare 10 lektioner (far kommer dööööda mig) kom jag till skolan en timme innan alla andra (förutom då såklart Gamers Unplugged). Poängen med det här inlägget är att jag på min väg mot skolan, och faktiskt hela dagen idag har känt att jag inte vill. Jag Vill Inte till skolan! Jag LÄNGTAR till studenten, så känner jag, vilket gör mig lycklig och fylld av o-ångest över mitt liv. Jag är så trött på gymnasiet, läxor, prov, att tvingas läsa ämnen man inte är intresserad av,(fysik?) och att fortfarande leva i den här bubblan som min mattelärare på högstadiet pratade om med oss då det begav sig.

Bubblan på högstadietiden innefattade skolområdet, Ö&B, AGs favör, vägen till och från skolan samt Gullvik. Bubblan vi lever i nu är åtminståne så stor att hela Malmö får plats i den, möjligtvis hela Skåne, och jag har trivts bra med det, men just nu längtar jag förfärligt mycket efter dagen då bubblan sprängs, och vi släpps fria, ut i nåt större, (vågar jag kalla det) livet?