a.sfalt

Jag vet inte om ni i den härade bloggen uppmärksammat min ångest inför vuxenlivet, och att formas in i det, passa in i fållan, som får, och politikerna är border collies. Min fasta övertygelse är att vi alla manipuleras att tro att vi inte duger till som något annat än Medel-Svenssons, vi är enligt bordercollisarna inte tillräckligt smarta, snygga, och självsäkra för att kunna genomföra våra drömmar, göra vad vi vill. Ni kommer väl ihåg er barndom, vänner? Innan de lyckats förminska våra personligheter till  oigenkännlighet, då hade vi alla planer som sträcktes förbi stjärnorna, så stora de var!

Eller förminskar vi oss själva? Proppar igen kreativitetshålen med Tvivel. Isånnafall blir jag sur, och ger upp hoppet om mänsligheten/lycka  nu.

(och så ändrade jag min bloggs yttre för att jag är trött på den, så att jag slipper göra en ny (igen). )