Jag måste skriva för att förbli sinnesfrisk
jag undrar om någon förstår hur duktig och stark jag är. För det är jag.
Jag är stark, och jag kan klara mig igenom vad som helst.
Jag ska komma ihåg det. Att jag är stark, jag släpper inte efter för några jävlar och demoner.
Stark. Starkare. Starkast. (Hoppas jag)
Jag är stark, och jag kan klara mig igenom vad som helst.
Jag ska komma ihåg det. Att jag är stark, jag släpper inte efter för några jävlar och demoner.
Stark. Starkare. Starkast. (Hoppas jag)
Alla onda ting är fyra
Det känns som att jag lever en mardröm.
I vanliga fall är jag inte den som har svårt att sova, men inatt var mina ögon stängda ytterst få timmar, timmar då jag drömde lyckliga drömmar, vilket bara gjorde att jag när jag vaknade upp vid halv sex-tiden, låg klarvaken fram till att väckarklockan ringde kvart i sju.
Jag är fortfarande sjuk och jobbar inte idag.
I vanliga fall är jag inte den som har svårt att sova, men inatt var mina ögon stängda ytterst få timmar, timmar då jag drömde lyckliga drömmar, vilket bara gjorde att jag när jag vaknade upp vid halv sex-tiden, låg klarvaken fram till att väckarklockan ringde kvart i sju.
Jag är fortfarande sjuk och jobbar inte idag.
Don't mess with me on menstruation-day!
Ibland tänker jag själviskt och tycker att alla borde ta mer hänsyn till mig, och bara lyda. Sen ibland inser jag att det jag begär är omöjligt, och att jag inte har någon alls rätt att vara sur eftersom ingen gjort något fel, hur ska alla veta vad jag vill om jag inte säger det först.
"Nä tyvärr, vi kan inte träffas idag, det är den tiden på månaden och jag måste vara standby ifall a. ringer."
Tss, patetiskt. (Men trevligt hade det varit.)
Och jag vet ju att jag inte blir gråtfärdig på riktigt, jag är inte ledsen på riktigt, det är hormoner. Är jag glad på riktigt då? Eller är det hormoner bara, inte känslor. Nu iallafall.
"Nä tyvärr, vi kan inte träffas idag, det är den tiden på månaden och jag måste vara standby ifall a. ringer."
Tss, patetiskt. (Men trevligt hade det varit.)
Och jag vet ju att jag inte blir gråtfärdig på riktigt, jag är inte ledsen på riktigt, det är hormoner. Är jag glad på riktigt då? Eller är det hormoner bara, inte känslor. Nu iallafall.
Fyra muggar te senare, melankoliska höst
Jag blir glad när det blåser åt rätt håll, så att regnet lyckas leta sig in under taket och smattra på mitt fönster. Jag är hemma, och konstigt nog känns det inte alls lika otrevligt som jag trodde att det skulle göra. Jag lyckades skjuta upp min hemkomst ett dygn, vilket gjorde att jag fick leva i smutsiga trosor några timmar längre.
Jag antar att jag hade glömt mina fina ovanor att sluta mig som en mussla, bli sur och tonårs-stereotyp och stänga in mig på mitt rum. Det känns bra att sitta här. Jag har mycket i huvudet, men inget att konkretisera genom tangenterna.
Det verkar som att sommaren försvann när jag inte var hemma. Synd, vi hann aldrig ta farväl. Vi brukar ta farväl mitt ute på Långsjön, sommarens röda solnedgångar, gröna färger, ljumma vatten och opretentiösa ledighet, och jag, i min båt med händerna vilande på årorna eller gitarren. Ifred från myggen. Det känns tomt utan det. Kanske kommer det kännas så för alltid nu.
Mycket hände på min semester. Överallt.
Ladytron - Ghosts
Jag antar att jag hade glömt mina fina ovanor att sluta mig som en mussla, bli sur och tonårs-stereotyp och stänga in mig på mitt rum. Det känns bra att sitta här. Jag har mycket i huvudet, men inget att konkretisera genom tangenterna.
Det verkar som att sommaren försvann när jag inte var hemma. Synd, vi hann aldrig ta farväl. Vi brukar ta farväl mitt ute på Långsjön, sommarens röda solnedgångar, gröna färger, ljumma vatten och opretentiösa ledighet, och jag, i min båt med händerna vilande på årorna eller gitarren. Ifred från myggen. Det känns tomt utan det. Kanske kommer det kännas så för alltid nu.
Mycket hände på min semester. Överallt.
Ladytron - Ghosts
