a.sfalt

Hm, kvaliteten på mitt senaste inlägg är något man kan diskutera, och jag ber om ursäkt för det.

Jag har kommit på nu.. En massa.. Svammel, mest för att jag ska minnas själv, liten kryptisk notering till mig själv alltså.

Idag var en bra dag, och jag gör framsteg i min inte-döma-någon-tränning, faktisktt. Och jag är glad, glad men inte lycklig. Förlåt, jag önskar att jag var det, men det är för mycket just nu, alldeles för mycket som inte är bra, som inte går min väg alls. Jag har mina vänner, som jag älskar (jag gör, kände det idag, jag älskar er allihop!) och min Isak (som jag också älskar). Sen har jag liksom inget annat. Jag hade kunnat gnälla, men det uppskattas inte, och jag orkar inte, snart orkar jag inte tycka synd om mig själv mera. Blir stark. 

För jag är trött på att vara svag, att inte klara minsta lilla motgång. Och när man är lycklig, då ska man väl klara av att ens vänner vill äta Chinabox, man ska inte bli gråtfärdig över att det finns en enda människa som faktistk tycker illa om en, och man ska klara av att man inte är lika smart som ens fader önskade att man var, man ska inte skämmas. När man är lycklig, då skäms man inte över sig själv.

Slut. (gnällde jag nu, iallafall? Förlåt då..)