Intresseklubben, annotera!
Idag har jag dödat 1149 stycken sniglar.
Det finns (?)en anledning.
Jag tänkte först att jag skulle döda fler än vad 91:an hade gjort, alltså 218. För när han berättade att han dödat 218 stycken var hans röst så fruktansvärt självgod. Så, jag dödade 218 stycken. Det gick hemskt snabbt. Sedan tänkte jag att 300 lät rimligt att hinna med, så då dödade jag 28 stycken till. Sedan fortsatte jag av bara farten, tills det blev frukostrast, då hade jag dödat 486 stycken. Efter frukostrasten var jag full av energi och självförtroende, så jag tänkte att 1000 stycken, det måste jag väl klara? Eller, ännu hellre 1001, eftersom jag har nåt speciellt för palindromer. Så, efter en timmes tid ungefär hade jag dödat 1001 stycken, men det låg fortfarande en massa levande sniglar överallt, så jag dödade dem med. Kom på att nästa palindrom inte kommer förrän 1111, så jag fick gno på. Och när jag dödat 1111 sniglar tänbkte jag gå tillbaka, det var tid att putsa rosor, men på tillbakavägen hitade jag alltså en massa fler, och så blev allt bajs.
Det är konstigt, för på något perverst (i ordets rätta bemärkelse, inte som i snusk) vis blir jag hemskt nöjd och glad av att döda sniglar. Det känns som att göra upp med min barndom, denna hemska tid fylld av panik och gråt, framkallat av dessa ryggradslösingar.
Detta var hemskt ointressant, fast roligt, för jag har mina nya ridhandskar på mig, som jag ska ha på Island! :D
Det finns (?)en anledning.
Jag tänkte först att jag skulle döda fler än vad 91:an hade gjort, alltså 218. För när han berättade att han dödat 218 stycken var hans röst så fruktansvärt självgod. Så, jag dödade 218 stycken. Det gick hemskt snabbt. Sedan tänkte jag att 300 lät rimligt att hinna med, så då dödade jag 28 stycken till. Sedan fortsatte jag av bara farten, tills det blev frukostrast, då hade jag dödat 486 stycken. Efter frukostrasten var jag full av energi och självförtroende, så jag tänkte att 1000 stycken, det måste jag väl klara? Eller, ännu hellre 1001, eftersom jag har nåt speciellt för palindromer. Så, efter en timmes tid ungefär hade jag dödat 1001 stycken, men det låg fortfarande en massa levande sniglar överallt, så jag dödade dem med. Kom på att nästa palindrom inte kommer förrän 1111, så jag fick gno på. Och när jag dödat 1111 sniglar tänbkte jag gå tillbaka, det var tid att putsa rosor, men på tillbakavägen hitade jag alltså en massa fler, och så blev allt bajs.
Det är konstigt, för på något perverst (i ordets rätta bemärkelse, inte som i snusk) vis blir jag hemskt nöjd och glad av att döda sniglar. Det känns som att göra upp med min barndom, denna hemska tid fylld av panik och gråt, framkallat av dessa ryggradslösingar.
Detta var hemskt ointressant, fast roligt, för jag har mina nya ridhandskar på mig, som jag ska ha på Island! :D
Kommentarer
Trackback
