Jul - Pralinernas högtid!
Jag hatar det ordet, praliner. Det låter SKITäckligt.
Jag hatar musik, för bara för att jag lyssnar på Kom Änglar just nu, känner jag mig som världens ynkligaste, den mest olyckligt kära människan i hela världen. I vem då, kan man ju fråga sig... Min hjärna works in mysterious ways, indeed. (Isak, du får ta och vakna nån gång, jag saknar dig!)
En recension av min gårdag vore kanske på sin plats nu (medan jag fortsätter att plåga Winamp med mina depplåtar, annars blir jag Schitzofren dirr).
Förlåt, men jag hade inte roligt igår. Antar att det var mitt dåliga självförtroende som smög sig på (igen). På bussen in till stan, på andra sidan gången, satt två skitsnygga tjejer, smala, trendiga på rätt sätt, oklanderliga frisyrer och sminkningar, vackra ansiktsdrag, ja ni vet, helt naturliga, naturliga skönheter som det så vackert heter. Dessa töser pratade om intressanta, roliga saker, som jag tjuvlyssnade på medan jag dinglade med mina oproportionerligt korta knubbiga ben från sätet och låtsades att jag hade fokus på staden utanför. Min spegelbild i rutan var allt annat än smickrande, och jag skämdes över att jag ens försökt sminka bort mig själv, så jävla uppenbart, ditt jävla offer!
Så ja, jag kände mig ful, jag kände mig skitful, fet och äcklig, skyllde på mensvärk och gick hem klockan tolv. Förlåt, men jag funkar inte så bra ibland.
Jag hatar musik, för bara för att jag lyssnar på Kom Änglar just nu, känner jag mig som världens ynkligaste, den mest olyckligt kära människan i hela världen. I vem då, kan man ju fråga sig... Min hjärna works in mysterious ways, indeed. (Isak, du får ta och vakna nån gång, jag saknar dig!)
En recension av min gårdag vore kanske på sin plats nu (medan jag fortsätter att plåga Winamp med mina depplåtar, annars blir jag Schitzofren dirr).
Förlåt, men jag hade inte roligt igår. Antar att det var mitt dåliga självförtroende som smög sig på (igen). På bussen in till stan, på andra sidan gången, satt två skitsnygga tjejer, smala, trendiga på rätt sätt, oklanderliga frisyrer och sminkningar, vackra ansiktsdrag, ja ni vet, helt naturliga, naturliga skönheter som det så vackert heter. Dessa töser pratade om intressanta, roliga saker, som jag tjuvlyssnade på medan jag dinglade med mina oproportionerligt korta knubbiga ben från sätet och låtsades att jag hade fokus på staden utanför. Min spegelbild i rutan var allt annat än smickrande, och jag skämdes över att jag ens försökt sminka bort mig själv, så jävla uppenbart, ditt jävla offer!
Så ja, jag kände mig ful, jag kände mig skitful, fet och äcklig, skyllde på mensvärk och gick hem klockan tolv. Förlåt, men jag funkar inte så bra ibland.
Kommentarer
Postat av: Martin
Du har fina ben!
Postat av: Anonym
...och skitsnygg rumpa. :)
Postat av: hannso
slår vad om att jag tyckt mindre om dom än dig hur jävla "perfekta" dom än var. tro man vill vara naturligt vanlig, du är charmigast och snyggast sådeså!!!
Trackback
