Jul, jul, Strålande jul
Jag tycker inte om julen, för jag tycker inte om hajpade arrangerade festligheter. Fuck nyår och midsommar också, när jag ändå är igång.
Wuhu!
Kom hit ändå, du kan väl rymma!?
Ingen Isak som kan värma mina cykel-kalla ben.
Ett Houseavsnitt jag redan sett.
Inga läxor.
Ingen vän på msn (iofs är jag sjukt trött på min rump-dator).
Inga julklappar att slå in (beror på att inga är köpta).
Alltså, städa it is. (jag vill hellre dö, och jag är så trött på att vara trött och uttråkad.)
Ett Houseavsnitt jag redan sett.
Inga läxor.
Ingen vän på msn (iofs är jag sjukt trött på min rump-dator).
Inga julklappar att slå in (beror på att inga är köpta).
Alltså, städa it is. (jag vill hellre dö, och jag är så trött på att vara trött och uttråkad.)
Jul - Pralinernas högtid!
Jag hatar det ordet, praliner. Det låter SKITäckligt.
Jag hatar musik, för bara för att jag lyssnar på Kom Änglar just nu, känner jag mig som världens ynkligaste, den mest olyckligt kära människan i hela världen. I vem då, kan man ju fråga sig... Min hjärna works in mysterious ways, indeed. (Isak, du får ta och vakna nån gång, jag saknar dig!)
En recension av min gårdag vore kanske på sin plats nu (medan jag fortsätter att plåga Winamp med mina depplåtar, annars blir jag Schitzofren dirr).
Förlåt, men jag hade inte roligt igår. Antar att det var mitt dåliga självförtroende som smög sig på (igen). På bussen in till stan, på andra sidan gången, satt två skitsnygga tjejer, smala, trendiga på rätt sätt, oklanderliga frisyrer och sminkningar, vackra ansiktsdrag, ja ni vet, helt naturliga, naturliga skönheter som det så vackert heter. Dessa töser pratade om intressanta, roliga saker, som jag tjuvlyssnade på medan jag dinglade med mina oproportionerligt korta knubbiga ben från sätet och låtsades att jag hade fokus på staden utanför. Min spegelbild i rutan var allt annat än smickrande, och jag skämdes över att jag ens försökt sminka bort mig själv, så jävla uppenbart, ditt jävla offer!
Så ja, jag kände mig ful, jag kände mig skitful, fet och äcklig, skyllde på mensvärk och gick hem klockan tolv. Förlåt, men jag funkar inte så bra ibland.
Jag hatar musik, för bara för att jag lyssnar på Kom Änglar just nu, känner jag mig som världens ynkligaste, den mest olyckligt kära människan i hela världen. I vem då, kan man ju fråga sig... Min hjärna works in mysterious ways, indeed. (Isak, du får ta och vakna nån gång, jag saknar dig!)
En recension av min gårdag vore kanske på sin plats nu (medan jag fortsätter att plåga Winamp med mina depplåtar, annars blir jag Schitzofren dirr).
Förlåt, men jag hade inte roligt igår. Antar att det var mitt dåliga självförtroende som smög sig på (igen). På bussen in till stan, på andra sidan gången, satt två skitsnygga tjejer, smala, trendiga på rätt sätt, oklanderliga frisyrer och sminkningar, vackra ansiktsdrag, ja ni vet, helt naturliga, naturliga skönheter som det så vackert heter. Dessa töser pratade om intressanta, roliga saker, som jag tjuvlyssnade på medan jag dinglade med mina oproportionerligt korta knubbiga ben från sätet och låtsades att jag hade fokus på staden utanför. Min spegelbild i rutan var allt annat än smickrande, och jag skämdes över att jag ens försökt sminka bort mig själv, så jävla uppenbart, ditt jävla offer!
Så ja, jag kände mig ful, jag kände mig skitful, fet och äcklig, skyllde på mensvärk och gick hem klockan tolv. Förlåt, men jag funkar inte så bra ibland.
Tankar som muntrar upp i pluggmörkret
Martin och jag ska ha delad vårdnad om våra framtida marsvin, Hiro-Sensei och Kenny Starfighter.
Min pojkvän är söt när han är trött.
Steph och jag kan prata om typ precis allt
Limpan är snart frisk.
Jag kan numera dricka te med endast tre (TRE!!) sockerbitar.
Vår Lucia på skolan såg väldigt rolig ut när han koncentrerade sig sådär hårt på att lucia sig.
Snart är det jullov!
Om du var här.
Sömn, jag kräver ingen sömn,
jag vrider mej på nålar..
Tyst.
Lätta snabba andetag.
Snälla hjärtat, slå lite tystare!
Snälla hjärtat, förstå att jag hör ju så dåligt
genom två radhusväggar
Jag vill höra jag vill inte höra
varför så här nära jul! är allt jag kan tänka
(kommer det ett slag månne?)
Är det härifrån jag fått all min ilska?
jag vrider mej på nålar..
Tyst.
Lätta snabba andetag.
Snälla hjärtat, slå lite tystare!
Snälla hjärtat, förstå att jag hör ju så dåligt
genom två radhusväggar
Jag vill höra jag vill inte höra
varför så här nära jul! är allt jag kan tänka
(kommer det ett slag månne?)
Är det härifrån jag fått all min ilska?
Älskling, vi ska alla en gång dö..
Åh, den mannen! Vad gör han med oss? Med armarna sträckta mot taket och nävarna knutna står vi och skriker ut, att vi ska alla en gång dö, och vi älskar det. Ingen klår oss kent-fans när det gäller lojalitet mot vårat band.
Jag är helt lyrisk, och jag älskar dig, Jocke Beg! Jej! Jej! Jej!
Jag är helt lyrisk, och jag älskar dig, Jocke Beg! Jej! Jej! Jej!
