a.sfalt

Det händer mig ibland att jag kommer på, kommer ihåg, att jag är en riktig människa som lever (hmmpftss) och att jag bara är en och att detta (DETTA!?) är mitt liv, Mitt.  Jag menar, oftast går man ju runt och tänker inte så mkt på det, livet, menar jag. Lite som att titta på en film, lite så bertaktar jag oftast mitt liv, Inte som något allvarligt, inte som något som kanske en dag drabbar mig i hög utsträckning. Ja, livet är oftast lite som att titta på en lång lång seg film. Men så, ibland, kommer jag på att hoppsan! Jag har inget skyddsnät över mig, ingen tv-skärm att gömma mig bakom kanske, och då är det lite obehagligt. Bara det, att jag Finns! (Och att det just nu regnar fast att solen skiner, demut! Mitt favoritväder jue!)