a.sfalt

Idag har jag varit lite så där hyper, så som man är första riktiga skoldagen, när det känns iallafall lite lite roligt att öppna sitt block, och i det nedteckna viktiga saker om ribosomer och eukaryoter och annan matspjälkning. Det var roligt att träffa alla, och lite sådär mysigt att veta att man är på väg tillbaka in i fållan, man formas och packas tills man passar ihop med resten, och man håller sina tider och äter när schemat låter en äta, stiger upp alldeles för tidigt, men man slipper tänka. Och DET är skönt.

Kanske håller jag på att bli en medel-Svensson, eller har jag varit det hela tiden?
Antar att jag kommer trivas med det. All trygghet och säkerhet.

Eller så skriver jag det här mest för att tanken på att vid 19 års ålder redan ha hela livet utstakat, upplagt och planerat på bästa normativa sätt, äcklar mig lite?

Jag blir så trött..