..som att vara beväpnad

Jag är så glad att jag börjar bli mig själv. Lat, dryg och kanske noncharlant. Jag tycker om mig själv när det är sån jag är. Och särskilt idag känner jag mig lugn. Inte stressad, inte överdrivet varken glad eller ledsen, bara lugn. Allt viktigt kan liksom få vänta till imorgon, för just idag bryr jag mig inte så mycket, och jag tänker bara njuta av lugnet.

(Stark igen kanske?)

Stoppa mig juni

Är lite lite mindre glad nu, sen Steph vänligt men bestämt förklarade för mig att J.D inte finns på riktigt, och att han följaktligen inte kan vara min vän, attans, jag gillade verkligen min illusion.

Dessutom koms det på att jag är den sämsta av kusinerna. Mina kusiner är så jäkla coola.

Jens hoppade av gymnasiet i trean precis inan studenten för att fly till Huvudstaden och bli konstnär, vilket lyckades jävligt bra så småningom.
Fabian åkte till Australien och utbildade sig till ljudtekniker och är värsta duktig.
Ville ska flytta till island efter studenten, och hans projektarbete ska vara att åka Vasaloppet.

Sen var det jag, som är halvbra, när jag var liten sa de att jag var konstnärligt lagd (det visade sig vara fel), jag är inte jättemusikalisk, och idrott är inget jag har talang för. Jag antar att jag helt enkelt saknar den Monténska viljan som de andra lyckats ärva.

Dessutom är min själ halvt emoindiewannabe och jag står och trampar här. hej


När Gud talar!

Skrivet av Jocke Berg för ett antal år sen. Jag har äntligen lyckats stjäla det från Hanna, somn suttit och tryckt på text-jävlen i hundra år! Och snart ska vi se kent och åh! kent, så jävla bra de är!



Vad jag gjort i påsk:


Jag har suttit inlåst i ett litet litet kassaskåp och druckit
Den Ondes Floppvatten medan jag grämt mig och funderat över följande...
1.Att ni inte tror att mitt leende är äkta.
2.Att jag inte kunde bestämma mig för vem jag skulle hålla på i hockeyfinalen.
3.Att Starmastermilla är dum mot mig och tycker jag förtjänar att bada i bajs.Det är inte mitt fel att det är dödsfult med brassehatt brasseblås och för korta(tillgjort för korta!)brallor.
4.Att det är så satans trångt i kassaskåpet.
5.Hur jag ska kunna smyga in E-typefruppan och eurodiscokaggen i så många låtar som möjligt och ändå kunna påstå att jag är riks-indie.
Jag menar nu när man snart är 53 år gammal så kan man ju verkligen börja jämföra sig med E-Type!
6.Att jag inte kan komma på något mer att skriva just nu.


Nu kommer Harri & Martin och hämtar mig.
Vi ska åka på beachparty....
Åhhhhh Nejjjj
de har tagit på sig sjömanskostymerna och de ALLDELES FÖR KORTA,JAG MENAR TILLGJORT FÖR KORTA,BRALLORNA.
Herregud...Det är bara att svälja stoltheten och dra på sig den svettiga gamla sjömansdräkten!
Glad påsk /Jocke


Du, vet du en sak?

Det är ju egentligen helt sjukt, hur mycket som hänger på Dig, hur mycket av mig som faktiskt ÄR Du.. Ett enda litet ord kan förstöra en kväll, fattar du? Om du inte mår bra gör inte jag det heller, jag vill bara vara med dig hela tiden, och det är bara Du som får mig att känna sådär Mycket.

Du är alla de högsta topparna och djupaste dalarna, förstår du det!?
(Är det konstigt att jag blir rädd ibland, du är ju det finaste jag har..)

The district sleeps alone tonight (again)

och jag Vill inte prata om min sjuka morsa, vill inte att ni ska tycka synd om mig och säga "men gud va jobbigt det måste vara att inte veta något..", verka inte förstående, ni fattar inte, ni fattar verkligen inte!

Här var det livat i holken

Ja, men jippie också! Känner hur jag blir mer förkyld för var minut som går. Näsan är igentäppt. Jag tuggar sandpapper. Mitt huvud har nog börjat tro att det är trumslagare i en stor stor symfoniorkester.

Såg på Ghostwisperer innan, sitter som på nålar. Spöken?


Dogs

Dom säger att det ska bli sol imorgon.

Träffade Hanna idag. Vi satt vid havet, åt godis och tittade på solnedgången, eller ja, den rosa himlen som den ser ut efter det att solen precis gått ner.

Vi kan prata om allt, vi pratade nog om precis allting. Det var bra, även om hennes paranoia smittade av sig på mig också, när jag cyklade hem kändes det som att någon förföljde mig, eller som att jag var i en skräckfilm, ni vet, den där klassiska känslan av att något konstigt obehagligt och läskigt ska hända när som helst.

Jag vågar inte dra upp mina persienner, för det känns som att någon står där utanför. Detta är inte likt mig, jag blir konfunderad.

And right now they're building a coffin your size

Det räcker med en enda My Chemical Romance-låt för att min så vackert kamoflerade och förtryckta förkänsla för Emokids ska poppa upp likt innebrännare och likt en till bristningsgränsen varfylld innebrännare smärta och lysa som Rudolfs röda mule.

Fan, man skulle vatt Emo.  Jag får sån lust att måla mig alldeles svart runt ögonen och gå runt och se emotionellt överbegåvad ut.


Nyare inlägg
RSS 2.0