a.sfalt

I look inside myself and see my heart is black
I see my red door and must have it painted black
Maybe then I'll fade away and not have to face the facts
It's not easy facin' up when your whole world is black

Nyårsafton.
Jag måste skriva, och vi har inte word på jobbet. Tänkte att här borde vara ganska säkert, ingen som läst på flera år.


2009 - ett skitår, alldeles för mycket dåligt hände, fast jag hade Isak. Jag hade Isak.

141 - antalet timmar jag frusit, skakat, haft hjärtklappning och hatat mig själv.

34 - antalet timmar sedan.. ja, jag kan inte ens tänka det. Inte ens tyst för mig själv i min hjärna.

5 - antalet morgnar jag vaknat upp i rad nu och exploderat i ångest.

5 - antalet morgnar jag vaknat upp i rad nu och exploderat i ångest och verkligen förtjänat det.

hundratusenmiljardetupphöjti liggandeåtta - antalet gånger jag förbannat mig själv de senaste 141 timmarna.

12 - antalet timmar jag grät igår (hur sjuk är jag som håller koll på sånt!?)

3 - antalet timmar jag sov inatt

2 - antalet föräldrar som är på semester när jag behöver dem som mest.

1 - antalet bästa vän som är på semester när jag som mest behöver henne.

8 - antalet timmar jag har kvar att jobba denna veckan, denna natten.

8 - antalet timmar jag måste anstränga mig med hela min medvetande för att inte falla ihop och ge upp för känslorna.

5 - antalet mål mat jag ätit de senaste fem dagarna.

4,5 - antalet timmar idag mitt hjärta pumpade lite lugnare, jämnare.

60 - antalet minuter till det nya året, antalet minuter tills jag måste börja plugga till nästa högskoleprov.

5 - antalet gånger jag sett veckans ica-reklam de senastre två dagarna och skrattat genom tårarna.

4 - antalet tår förfrusna i morse som jag fortfarande har ont i.

214 - antalet sidor i "Saltmannen" jag läst.

428 - antalet gånger jag fnissat i min misär när jag läst "Saltmannen" (bok med felhörningar av musik, två på var sida, alla roliga, därav antalet fniss)

Det är underbart när jag lyckas att inte tänka på det, honom, saknaden, hans förkrossade ögon, mitt svek, vilket svin jag betedde mig som, min ensamhet, panik och ångest, i några minuter. Fast samtidig funderar jag på om det ändå inte är värre att bli golvad av tankarna varje gång man glömt dem i en halv minut, än att ständigt ha dem molande i huvudet och magen, då är det iaf nån form av "jämna plågor", right?

Jag hatar mig själv, och jag kommer inte ge upp.
Även om han bestämmer sig för att han inte vill ha tillbaka mig nånsin (åh herre gud)
så MÅSTE jag få honom att förstå hur mycket jag tycker om honom, älskar honom, behöver honom, ser upp till honom.  Han är det bästa som hänt mig, och jag ahde sönder det. Hur dum i huvudet och hjärndöd får man vara!? Från och med nu, ingen alkohol. Inga dumheter. Visualisera målet. Målet? Ja,  att helvetet ska ta slut. På ett eller annat sätt. För mig. Men mest för Isak. Isak, mannen jag älskar bortom alla gränser, mannen jag sårat bortom alla gränser. Helvete också.

Gott nytt jävla år. mitt mantra: det kan iallafall inte bli värre, vilket betyder att 2010 blir ett bättre år. Jag måste hoppas, annars kan jag lika gärna... dö.