Se detta inlägg som en ful ful parentes, ful och dålig.
(Idag var en pissig pissig pissig dag, förutom Isak.
Jag kuggade på min uppkörning, grät och kunde inte andas ner i lungorna, blev väldigt yr och fick sätta mig vid ett träd på kyrkogården för att försöka få klarhet i var jag var. Det hjälpe inte, så jag blev arg, skrapade en knoge i ett träd, ringde Isak, grät mig med telefonen genom stan till Nobeltorget, hämtade min cykel, träffade Isak på Triangeln, grät lite till, fast med honom, smög till skolan och försökte gå på toa utan att någon såg mig, åkte hem med Isak (och skippade därmed mateprovet), åt lunch, grät lite till, somnade, vaknade, lyckades hålla tårarana inom mig litegrann. Sen kom pappa hem och klagade på att det var min motivation som gjorde att jag kuggade, övningskörde, såg Heroes, och nu sitter jag här.
Jag tänker anta att det inte bara var uppkörningen som gjorde att jag blev så förkrossad och grät en hel dag (och jag känner mig långt iffrån färdiggråten), jag ska nu försöka ta reda på vad som är fel. Stress kanske. Och så önskar jag att jag ibland kunde tro på mig själv. Nån gång. Tack. )
Jag kuggade på min uppkörning, grät och kunde inte andas ner i lungorna, blev väldigt yr och fick sätta mig vid ett träd på kyrkogården för att försöka få klarhet i var jag var. Det hjälpe inte, så jag blev arg, skrapade en knoge i ett träd, ringde Isak, grät mig med telefonen genom stan till Nobeltorget, hämtade min cykel, träffade Isak på Triangeln, grät lite till, fast med honom, smög till skolan och försökte gå på toa utan att någon såg mig, åkte hem med Isak (och skippade därmed mateprovet), åt lunch, grät lite till, somnade, vaknade, lyckades hålla tårarana inom mig litegrann. Sen kom pappa hem och klagade på att det var min motivation som gjorde att jag kuggade, övningskörde, såg Heroes, och nu sitter jag här.
Jag tänker anta att det inte bara var uppkörningen som gjorde att jag blev så förkrossad och grät en hel dag (och jag känner mig långt iffrån färdiggråten), jag ska nu försöka ta reda på vad som är fel. Stress kanske. Och så önskar jag att jag ibland kunde tro på mig själv. Nån gång. Tack. )
www.bitterfittig.blogg.se
I väntan på att jag ska komma på nåt som är värt denna bloggen, kan ni alltid kolla in min och min bloggar-partners skriva-av-sig-blogg, som existerar helt utan press och krav på oss. Om ni vill, och vill veta att jag lever, fast att min blogg lite gått i ide igen.
