a.sfalt

Massa känslor men är på jobbet nu så kan inte riktigt göra något åt det.
Hade velat lyssna på Tingsek, men det blir en annan dag.

(Kanske ska jag bara skriva av mig då?)

Jag är lycklig och kär och galen, så kär som jag aldrig varit förut, vilket är helt sinnessjukt men underbart. Och sexet sen! WOOOUUSH! Herre min ge, det är ju helt jävla fantastiskt! Vi har det bra jag och Isak, förutom för då att jag älskar att förstöra saker genom att inte kunna hålla mig i nuet, utan jag måste tänka på och ångesta inför framtiden hela tiden, skräcken i att han kanske flyttar ifrån mig, du vet. Nä, jag ska inte tänka på det, har en hel lång sommar framför mig först innan allt...

Får en klump i magen varje gång jag tänker på MIN egen framtid, vad fan ska jag göra, hur fan ska jag kunna räcka till, hur ska jag få råd och hur ska jag orka och vad fan vill jag egentligen göra!? Hur ska jag ha råd att bo i lägenheten, hur ska jag kunna försörja mig, jag behöver verkligen nya jeans, och Roskilde lär inte bli gratis, jag är rädd för att känna mig ensam i min lägenhet som är för liten och min säng som är för stor.

Hösten är för nära. Egentligen hade jag inte haft något emot att jobba ett halvår till eller så, inte alls, det är bara stressen som gör att jag känner att jag måste plugga, måste lära mig studentliv.

Jag måste banta, och det snart. Jag mår inte bra över hur jag ser ut, och när sprang jag senast? Det var nog tre veckor sen, inte okej! Kanske ska dra ut en tur på lördag redan, imorgon blir det ju stallet. Alltid nåt. Imorgon blir en bra dag, och ibland är jag riktigt glad.

Ibaldn mår jag dåligt över att jag bråkat med Dr. Hyresvärd, och jag har ingen lust alls att vara i huset. Har nästan bestämt mig för att flytta så fort det går, inte vänta till Roskilde, utan flytta så snart jag kan istället. Känner mig inte särskilt önskad om man säger så... Jag är inte särskilt van vid att vara ovän, men risken är stor att det är just det jag och Dr. Hyresvärd är nu. Well, so be it then, jag borde inte bry mig för jag har fina vänner. Kanske är jag för hård och oförlåtande ibland, inte särskilt ödmjuk, det har jag väl ärvt av min mor, men hon säger att det där ger sig med åldern, så jag är lugn. Bättre för hård än för mesig, rihgt?

Jag försöker att inte vara så svartsjuk, men det är svårt, allt är svårt att hantera när man har någon man tycker om sådär mycket, som man är så rädd att förlora, som man saknar hela tiden man inte är med honom, som ja, du vet, det skulle vara så överjävligt att förlora.

Förlora. Just det. Hästen jag ridit och utbildat i dryga två år ska säljas nu. Lika bra kanske, jag kommer inte ha råd att rida ändå. Fast han är bäst, han är terapi, med honom kan man slappna av för han är så snäll. Han gör fan inte en människa, häst eller fluga förnär, eller jo, just flugor kanske, men inte annars. Jag kommer sakna honom nåt  infernaliskt, världens snällaste häst utan tvekan, ett fantsastiskt psyke, och tack vare mina ansträngningar, fantastiska gångarter också.

Sen har jag fått för mig att jag vill köpa marsvin också, men det får vi nog allt se hur det blir med den saken. Jag måste hia mig nån månad i alla fall.

Det var en bra uppdatering, och nu är jag trött. Har fem timmar kvar på jobbet, det du. Fi fän.