Min egen naturkatastrof..
Du, ja just du!
Min underbara vän.
Du drar upp mig ur skiten hundra gånger varje dag utan att ens veta om det. Du tar hand om mig, du gör mig glad och du gör mitt liv uthärdligt, ja nästan bra ibland, bara genom att vara dig själv och bry dig om mig. Jag visste inte att jag hade dig, trodde inte att det skulle vara Du av alla människor som skulle komma att betyda såhär mycket för mig nu. Jag visste inte att du var såhär bra, så snäll och okomplicerad, till skillnad från allt annat jag har runt mig. Vem hade kunnat tro att ditt enkla raka språk och din röst skulle vara det enda som får ångesten och skuldkänslorna att skamset krypa in i garderoben och låta mig vara ifred för några timmar. Du ger mig perspektiv på saker. Du skrattar åt det som är jobbigt, och jag skrattar med dig för jag kan inte låta bli.
Tack för att du kom hit, mitt oväder.
Och kanske behövs det ett riktigt jävla oväder ibland, ett jävla Åskväder och en skogsbrand, så att naturen får en ovälkommen möjlighet att starta om. Fäll de murkna gamla träden och bränn alla löven så att solen når ända ner till marken, låt nya små växter få en chans att växa sig stora och starka.
Nya ekorrfamiljer kommer flytta in i nya ekar, nya hackspättar kommer hacka sönder nya tallar, nya björklöv kommer susa i ny vind, nya nässlor kommer brännas, nya vargar kommer smyga i nya mörka skuggor, nya år kommer flyga förbi min nya skog.
(stanna hos mig
du är allt jag har kvar)
Min underbara vän.
Du drar upp mig ur skiten hundra gånger varje dag utan att ens veta om det. Du tar hand om mig, du gör mig glad och du gör mitt liv uthärdligt, ja nästan bra ibland, bara genom att vara dig själv och bry dig om mig. Jag visste inte att jag hade dig, trodde inte att det skulle vara Du av alla människor som skulle komma att betyda såhär mycket för mig nu. Jag visste inte att du var såhär bra, så snäll och okomplicerad, till skillnad från allt annat jag har runt mig. Vem hade kunnat tro att ditt enkla raka språk och din röst skulle vara det enda som får ångesten och skuldkänslorna att skamset krypa in i garderoben och låta mig vara ifred för några timmar. Du ger mig perspektiv på saker. Du skrattar åt det som är jobbigt, och jag skrattar med dig för jag kan inte låta bli.
Tack för att du kom hit, mitt oväder.
Och kanske behövs det ett riktigt jävla oväder ibland, ett jävla Åskväder och en skogsbrand, så att naturen får en ovälkommen möjlighet att starta om. Fäll de murkna gamla träden och bränn alla löven så att solen når ända ner till marken, låt nya små växter få en chans att växa sig stora och starka.
Nya ekorrfamiljer kommer flytta in i nya ekar, nya hackspättar kommer hacka sönder nya tallar, nya björklöv kommer susa i ny vind, nya nässlor kommer brännas, nya vargar kommer smyga i nya mörka skuggor, nya år kommer flyga förbi min nya skog.
(stanna hos mig
du är allt jag har kvar)
Kommentarer
Trackback
