Katter
Herregud jag har katter nu. Vad har jag gjort.
Vem var jag, vem blev jag, hur tänkte jag, vem fick mig?
Vem var jag, vem blev jag, hur tänkte jag, vem fick mig?
jag gav bort mig själv, kanske för att sona mina brott. Jag gav bort mig själv, kanske för att inte tyna bort.
Nu är jag någon för någon, jag är viktig och av betydelse. Och jag vill bara fly. Hem. Bort. Hem. Bort.
Hem. Bort från ansvar och herregud jag sitter fast.
Herregud jag sitter fast.
Förlåt men
jag hatar inte dig längre. Inte dig heller. Jag känner ingenting.
Bara när jag drömmer kan jag känna, utan att min prefrontala cortex ska klaga, domdera, styra och ställa. När jag känner så finns jag, när jag sover så finns jag. När det känns så finns jag. Jag finns inte för det känns verkligen ingenting. Helt tomt.
Bara när jag drömmer kan jag känna, utan att min prefrontala cortex ska klaga, domdera, styra och ställa. När jag känner så finns jag, när jag sover så finns jag. När det känns så finns jag. Jag finns inte för det känns verkligen ingenting. Helt tomt.
Heart in a cage
Fast den enda frågan just nu är egentligen om jag över huvud taget nånsin kommer kunna känna igen. Känna sådär mycket. För någon. På ett bra sätt.
B. skiljer inte på verkligehet och overklighet, måste jag det då? Jag måste nog det ändå. Skit också.
Jag vet inte. Vet inte. Vet inte hur man känner, känner för någon annan och sig själv samtidigt. Jag vet hur man hatar, men inte hur man tycker om. Hur man tycker om nån annan samtidigt som man tycker om sig själv.
Att tycka om mig själv över huvud taget.
Önskar att vattnet under mina broar rann lite snabbare.
muddled up.
fast att mitt utanpå behåller ett iskallt lugn
så krossar mitt inuti porslin mot väggar
hatar, fast jag vet inte vad
men jag hoppas att det är dig
The longer the waiting the sweeter the kiss
jag har legat i forsterställning på badrumsgolv för att livet är så stort
Knutna händers naglar har fyllt händer med blod och tårar
jag har slagits med mitt huvud när det snurrat för fort
Jag har varit rädd för alla andra
jag har varit rädd för mig själv
jag har andats fast det inte gått
jag har gråtit för att allting varit grått
Jag har varit rädd för alla andra
jag har varit rädd för mig själv
jag har andats fast det inte gått
jag har gråtit för att allting varit grått
Knutna händers naglar har fyllt händer med blod och tårar
vägen hit har varit lång men det finns inget som jag ångrar
jag är ju här nu och detta är väl livet.
jag är ju här nu och detta är väl livet.
Meningen med livet.
Del 9.
Att på syntetisk väg försöka
återskapa den där känslan av
att vara totalt oövervinnerlig
Sådär som man egentligen bara kan
känna
när man är sexton år och sitter
längst bak i bussen mot stan kl 23.20 en
fredagkväll
Att på syntetisk väg försöka
återskapa den där känslan av
att vara totalt oövervinnerlig
Sådär som man egentligen bara kan
känna
när man är sexton år och sitter
längst bak i bussen mot stan kl 23.20 en
fredagkväll
att känna allt eller ingenting alls
Tre tysta dagar nu.
Fatta hinten.
Idiot.
Väldigt kär/obegripligt ensam
Hur mycket stryk kan
ett enda hjärta ta
innan det ger upp?
Handfallnast (you're the voice that's swallowing my soul)
för att varje gång jag tänker på dig så är det precis som om det går en liten elektisk stöt genom hela min kropp. Det kan ju aldrig vara ett bra tecken.
Tunn is.
Tunn is.
i mig känns det
som när de fortfarande gröna löven skär sig
mot den grå hösthimlen
och det regnar.
Inga oväder här längre
fast att jag saknar
dina pussar som smakar snus
lukten i din nacke när du sover
din mörka lugna röst och
dina ögon dina läppar dina händer
alldeles oväntat jättemycket
så är jag romantikern som leker realist-javisst och
förösker tänka logiskt fast att jag egentligen bara vill
hoppa på första bästa tåg hem till dig och skita i allt
dedär oviktiga andra. Typ livet.
Du är ju ändå bara en sommarflirt, och jag har aldrig
träffat nån som passar mig så bra som du.
Danger danger.
Kontemplerade mina senaste erövringar, och insåg att jag levt ett monogamt liv i snart två månader. Farligt.
yrväder oväder felväder
tänk att det alltid är du
det hade jag glömt helt och hållet
men det känns väldigt tydligt
i mig
nu.
tiden läker kanske sår
men inte såren som aldrig blev av
för fast att det aldrig blev nåt vi
har det varit du
i flera
år.
(jag önskar att det bara kunde gå över
för du är inte den jag önskar att jag ville ha
inte den jag behöver.)
panik
på livet och allt. På mig och hur jag tänker.
Låter bli att tänka.
Hur jag funkar.
Hur jag funkar.
Inte funkar.
Hänger upp mig, blir liten och jag skäms.
Nu.
Inatt är det hög tid att riva alla luftslotten.
Kom hem, jag saknar mig.
jag har hittat nån ny nu,
och jag tänker helt tyst
att han är finare än du
att han är finare än du
de säger håll fast. Jag tänker
låt gå
för jag vet att få behålla nåt så fint
bara är förunnat några lyckliga få
han är för rätt och för bra och för klok
och för hel
jag är för blyg och för feg och för snäll
och för fel
kanske om jag vågar så kommer jag
att vinna
men jag slipper tappa fotfästet om jag väljer
att spela tuff och bara försvinna
